När det snackas energi slängs det gärna med beteckningen TWh, som ska utläsas terawattimme och representerar ett ganska stort mått. Tusen miljarder timmar. Eller en biljon, kort uttryckt. Om det sägs att Sveriges aktuella elförbrukning motsvarar ungefär 140 TWh per år, ja då förstår man att det inte är lite ström som går åt för att hålla landet igång.
Men vänta bara. Det räcker inte. Omställningen till ett klimatvänligt, fossilfritt samhälle kommer att kräva fler tusentals miljarder wattimmar. Ska vi ta höjd för allt vad som ligger i planeringen – elektrifiering av transportsektorn, batterifabriker, grön industriproduktion av stål och så vidare – ökar Sveriges elbehov tämligen dramatiskt kommande decennier.
Branschorganisationen Energiföretagen redovisar i en färsk rapport ett scenario som landar på svettiga 310 TWh år 2045, alltså mer än en fördubbling jämfört med nuvarande nivå. Det måste naturligtvis inte bli fullt så mycket. Prognos är prognos. En hyfsat klar slutsats av rapportens beräkningar torde ändå vara att elförsörjningsfrågan lär bli hetare och hetare vad det lider.
Särskilt som jättesatsningen på vindkraftsutbyggnaden har en del problematiska sidor. Under den smällkalla vintern, när elbehovet var som störst, kunde inte vindsnurrorna leverera. Resultat: elbrist, ruskigt dyra priser, import av skitig ström. Så kan vi inte ha det. Sverige behöver pålitligare alternativ som funkar i ur och skur.
Vad tror ni om kärnkraft? Visst, det är politiskt känsligt. Och inte billigt heller. Men annorlunda kan det bli. Lyssna! Vetenskapsradion Forskarliv i P1 har sänt ett högintressant program om Janne Wallenius, professor i reaktorfysik på KTH. Han ligger i startgroparna för att bygga en ny sorts pilotreaktor i Oskarshamn.
Den är liten, kyld med flytande bly istället för vatten och drivs med återvunna bränslerester från våra gamla kärnkraftverk. Enbart det avfallet innehåller energi som kan försörja Sverige med elektricitet i sekler framöver. Förvaringstiden för det återanvända kärnbränsleavfallet i berggrunden kan sedan reduceras radikalt till 1000 år (annars tar det svindlade 100 000 år innan radioaktiveten klingat av).
Janne Wallenius småskaliga reaktor är säkrare än dagens, har en effekt som täcker vad en medelstor svensk stad behöver av ström, och är tänkt att kunna kommersiellt serietillverkas till en kostnad kring två miljarder kronor styck. Verkar inte det väldigt lovande? Förutsatt att pilotprojektet i Oskarshamn slår väl ut – och att inte politiken stökar till det – borde terawatten vara tryggad.