Det som förstör studieron och tryggheten i skolan ska bort. Är det mobiltelefoner ska dessa lämnas utanför klassrummet, och är det återkommande hotfulla eller våldsamma elever ska dessa kunna stängas av.
Åtgärderna som behövs är enkla till formen, och nu ser de ut att kunna förtydligas. Regeringen, tillsammans med Centern och ett pådrivande Liberalerna, tillsatte på onsdagen en utredare för att analysera och ta fram förslag som ska gynna tryggheten och studieron i skolan.
Vi behöver dock inte vänta till i december, då utredningen ska presenteras, innan några förslag är klara. Flera sådana är redan fastställda av regeringen, C och L, som i stället låter utredaren ta hand om utformningen. Ett förslag är just ett nationellt förbud mot mobiltelefoner vid undervisning.
Även om det redan i dag är möjligt för varje skola att införa mobilförbud, vilket många också har gjort, menar utbildningsminister Anna Ekström (S) att ett nationellt förbud är nödvändigt. Hon motiverar det med att enskilda lärare slipper tjafsa med elever om mobiler varje gång det blir aktuellt, på de skolor som inte har ett eget förbud.
Och nog vore det ett viktigt stöd för både lärare och skolledning att kunna hänvisa till lagen då eleverna tvingas lägga undan sina telefoner. Men lika nödvändigt är också det utrymme för flexibilitet som regeringen föreslår. Om det vid särskilda lektioner eller för vissa elever är fördelaktigt att kunna använda mobiltelefoner som ett hjälpmedel måste det också vara möjligt.
Många skolor har dock även stora problem utanför klassrummen. Vissa elever hotar såväl andra elever som lärare och kan bete sig våldsamt i korridorer och på skolgårdar. Problemet har knappast heller blivit bättre av att lärare som ingriper mot dessa elever inte sällan blir anmälda till Barn- och elevombudet. Mot detta ska utredaren föreslå åtgärder som ökar skolans möjlighet att ingripa, och även göra det lättare att stänga av eller omplacera sådana elever.
Även dessa förslag är goda som sådana. Men de kommer inte på egen hand att lösa problemet med våldsamma elever. Fortfarande krävs att rektorer och lärare vågar göra det som krävs för att ingripa, och på så vis säkra alla andra elevers trygghet och studiero.
En annan fråga som utredaren förhoppningsvis kan ge svar på är var våldsamma elever ska placeras i stället, om de inte klarar av att respektera andra elever eller personal i den obligatoriska grundskolan.
För att se till att fler skolledningar vågar agera mot elever som stör och förstör vore det snarare lämpligt att införa ett krav på att säkra alla elevers trygghet och studiero. Det skulle inte gå att uppfylla genom verkningslösa åtgärder mot de elever som bråkar. Ett fåtal får aldrig tillåtas att förstöra den möjlighet till att bygga en ljus framtid som grundskolan innebär för alla andra elever.
Agnes Karnatz/SNB