Sverigedemokraterna var inställda på succé i EU-valet. Allt talade för det.
På kontinenten gick många partier till höger framåt. I Sverige var viktiga frågor för partiet, som kriminalitet och migration, stora i valrörelsen.
Till och med framstod SD ha lyckats vända Kalla faktas stora reportage inifrån partiets kommunikationsavdelning till sin fördel. Den konfliktfyllda debatt som uppstått om granskningen verkade sporra SD-väljare, som annars skulle stanna hemma, att gå och rösta.
Den historiska erfarenheten är också att SD alltid växer. I varje tidigare val har partiet blivit större.
Så det var nog inte så konstigt att partiet sneglade på att ta fem mandat i parlamentet, vilket skulle innebära att SD blev största eller näst största parti.
Men det blev inte succé. Jämfört med föregående val backar SD omkring två procentenheter. Till och med Miljöpartiet blir oväntat större.
När SD-ledaren Jimmie Åkesson såg partiets siffror lämnade han snabbt valvakan, enligt Expressen.
SD:s genomklappning jämfört med förväntningarna bör också göra partiledningen nervös. För de har att göra med en organisation som aldrig har upplevt förlust. I stället är de partiaktiva vana vid att förtroendeuppdragen och de betalda tjänsterna blir allt fler – att kakan ständigt blir större efter varje val.
Visserligen har SD haft många problem. Det har varit mängder av skandaler av den typ som nu rasar, om att en riksdagsledamot sjöng en rasistisk sång på valvakan. Däremot har partiet alltid haft medvind i opinionen, vilket signalerat att det trots allt haft framtiden för sig.
Det som nu har drabbat SD – minskande väljarstöd – är ett helt nytt problem. Och det kan snabbt leda till att partitoppar hänger löst, vilket i stort sett alla partier under senare år har fått erfara.
Frågan är nu om turen har kommit till Sverigedemokraterna att i det här avseendet att bli ett parti som andra.
Vad händer då när ett parti börjar tappa stöd? Jo, då sprids oro i organisationen. Positioner börjar vaktas. Missnöje bubblar. Den partiledning som har varit hyllad blir ifrågasatt och kritiserad.
Jimmie Åkesson och resten av SD-ledningen har haft mycket motvind. Men de har aldrig tidigare behövt handskas med en organisation där det sprids en oron över att de välbetalda politiska uppdragen kan bli färre i framtiden.
På det sättet är valresultatet i EU-valet Jimmie Åkessons största bakslag hittills. Det kan rent av bli början på slutet på hans tid som partiledare.