Tecknen på trötthet och ohälsa måste ha synts i den interna kretsen länge. Administrationen har inte varit ärlig med presidentens tillstånd. Nu står det demokratiska partiet utan en kandidat för att matcha Donald Trump.
Det givna valet vore förstås vice presidenten, Kamala Harris. Det är också henne som Joe Biden nu själv pekat ut som efterföljare. Problemet är att Kamala Harris förtroende i den amerikanska opinionen inte är större än Joe Bidens eget. Det trots att förtroendet för Joe Biden har sjunkit den senaste tiden.
Kamala Harris har länge haft ett negativt förtroende i opinionsmätningar. Det vill säga fler amerikaner ogillar än gillar henne. Vice presidenter brukar visserligen få dåliga opinionssiffror men Harris har varit den minst populära sedan mätningarna startade. Avståndet till Donald Trumps popularitet är stort.
Ryktet säger också att väljarnas bristande förtroende för Harris bidrog till att Biden in i det längsta höll fast vid sin kandidatur. Trots bakslagen och den uppenbara tröttheten hade han fortfarande bättre chanser än Harris att vinna över Trump.
En orsak till Harris dåliga popularitet är att hon haft den känsliga frågan om gränser och migration. Där är väljarnas dom att Biden-administrationen har misslyckats. Det är också en fråga där Republikanerna kommer att vilja ha debatt i valrörelsen.
Hennes svaghet är därför att hon kan ställas till svars för Bidens misstag, samtidigt som hon inte äger några av hans fördelar. Joe Bidens styrka var att han betraktades som en mittenkandidat och var ett tryggt val som innebar kontinuitet.
Kamala Harris däremot hade gjort sig ett namn som enligt egen utsago ”progressiv åklagare”. En sorts vänsteraktivist inom rättsväsendet. Att Biden lyfte upp Kamala Harris på posten som vice presidentposten tolkades av många som identitetspolitik och ett sätt att blidka mer radikala vänsterkrafter inom Demokraterna.
Allt det här gör henne till en drömmotståndare för Donald Trump. Han kan skrämma mittenväljarna med hennes vänsterradikala agenda och han peka på hennes misslyckanden i praktisk politik. Det bästa för demokraterna hade varit att möta Trump med just en mittenkandidat. Någon som likt Joe Biden stod för kontinuitet. Då hade Trump varit det osäkra kortet.
Man kan säga att Joe Bidens avhopp blottar en svaghet i det demokratiska partiet som varit underrapporterad och dåligt känd här i Europa. Det är inte bara Republikanerna som har radikaliserats i amerikans politik. Även inom Demokraterna har det försiggått en ideologisk förflyttning – mot det mer extrema. Mittenkandidater – moderata demokrater – har haft svårt att bli återvalda. Det nya mer identitetsinriktade demokratiska partiet skrämmer många väljare.
Just nu ser det ut som att vänstersvängen inom Demokraterna kommer att hjälpa till att göra Donald Trump till president igen.