Julfirandet är en gammal goding på våra nordiska breddgrader. Hur gammal vet ingen riktigt bestämt. Första gången det germanska ordet ”jul” finns historiskt belagt lär vara för 1700 år sedan i en gotisk kalender och ska ha använts i betydelsen ”fest”.
Man kan nog tämligen tryggt påstå att vårt behov av att komma samman och besvärja vintermörkret med fryntligt glammande, värme och kulinariskt överdåd är uråldrigt. Särskilt efter ett svårartat lugubert år som detta känns behovet extra starkt.
Sällan har Adolphson & Falks vanligtvis sönderspelade 80-talsdänga låtit mindre uttjatad och mer aktuell än just nu: ”Jag vill ha snötyngda hus, tusentals ljus / Kulörta kulor i drivor / Bjällerklang som ackompanjemang / På alla julens skivor, jag vill ha / Mer jul, ge mig / Mer jul…”
Javisst, mer jul! En jul i kubik, likt det grandiosa ”Fanny och Alexander”-idealet med långdansande familj, släkt och vänner – så många som möjligt! Men sådant firande i det större formatet måste vi tyvärr låta anstå tills nästa år. Coronapandemins elaka realiteter går ju inte att traditionsenligt festa bort. Omsorgen om våra nära och kära kräver, något paradoxalt, att samlingen kring den tindrande granen hålls på sparlåga och att fysisk distans är av nöden.
Det här blir en konstig julhelg i isoleringens tecken. Jag har själv tvingats ställa in min egen familjs planerade firande, som skulle ägt rum hemma hos pappa på västkusten. Han fyller 81 år i januari. Att riskera hans hälsa är givetvis uteslutet, även om det är väldigt bistert att inte kunna umgås som tänkt.
Det bara att finna sig och söka tröst i den bästa julklappen: sedan EU:s godkännande i måndags är ett vaccin klart för användning. Kavla upp ärmarna allesammans – gissa vilken julafton vi har att ta igen, att längta efter och att se fram mot 2021! Långt dit?
Tiden går ändå ganska fort och från Correns ledarsida vill vi gärna erinra om vad USA:s ikoniske president Ronald Reagan sa om julen. Den är ”mer än en högtid, den är en sinnesstämning. Den finns hela året när tro övervinner tvivel, när hopp besegrar misströstan och kärlek triumferar över hat. Den är närvarande när vi, oavsett trosbekännelse, visar våra medmänniskor omsorg och förståelse”.
Ta hand om er. Tänd ett godhetens ljus och låt det brinna. Mörkret kommer snart att vara besegrat.