Att sätta upp klimatmål som gör alla nöjda är, milt uttryckt, inte ett lätt uppdrag. Det beror framför allt på att utsläppen känner inga landsgränser, medan de praktiska lösningarna måste enskilda länder ofta implementera själva.
Konsumtionsutsläppen har länge förbisetts i de nationella klimatmålen. Bland annat ingår de inte i den officiella statistiken som Sverige inrapporterar internationellt. Trots det står de för 60 procent av våra utsläpp.
Nu blåser förändringens vindar. I en historisk överenskommelse har Miljöberedningen, bestående av ledamöter från samtliga riksdagspartier, beslutat om att Sverige ska ha netto noll konsumtionsutsläpp till år 2045. Därmed ska vi också bli det första land i världen att redovisa konsumtionsutsläpp – både som svenskar orsakar inhemskt och utomlands genom resor eller import av varor.
Tidigare har en familj som flugit till Spanien på sommarlovet kunnat redovisa lägre utsläpp än den som valt att åka på husvagnssemester genom Sverige. Om förslaget går igenom lär detta sätt att räkna bli ett minne blott.
Det är i dessa sammanhang som det brukar knorras från högerhåll. Att det vore meningslöst för lilla Sverige att dra det tyngsta lasset i klimatkampen. Att svenskarna nu tvingas vända ut och in på sin livsstil, medan Kina i lugn och ro fortsätter investera i kolkraft.
Kritiken är ofta befogad. Särskilt när klimatarbetet i praktiken mynnar ut i meningslösa symbolåtgärder, som stjälper mer än hjälper. Den förhatliga plastpåseskatten dyker upp i minnet. Eller reduktionsplikten, med alla sina ödesdigra konsekvenser.
Att Sverige nu antar mer ambitiösa klimatmål räddar givetvis i sig inte klimatet. Det tror knappast heller Miljömålsberedningen. Det mest betydelsefulla som går att åstadkomma med upplägget är dock att det kan agera som inspiration för andra länder.
Sverige existerar inte i ett vakuum. Tvärtom deltar vi i det internationella klimat- och miljöarbetet, i ett sammanhang där det vi säger och gör spelar roll. Som ett rikt och högteknologiskt land har vi ett särskilt ansvar att dela med oss av våra kunskaper.
I detta nu reser sig miljarder människor världen över ur fattigdom. Att resan från elände till välstånd sker på bekostnad av klimat och miljö har mänskligheten redan erfarenhet av. Denna process måste således göras grön redan från början.
Att uppnå netto noll i konsumtionsutsläpp på mindre än 25 år blir inte en dans på rosor. Det kommer dessutom finnas fog för kritik mot de mer specifika åtgärderna som förmodligen lär vidtas på vägen. I det stora hela behövs dock visioner och målsättningar som går bortom landsgränser och tar höjd för framtiden. Att samtliga riksdagspartier, från Miljöpartiet till Sverigedemokraterna, kan enas om detta skänker en gnutta hopp.