”Vi ser siffror som vi inte riktigt förstår”, säger Conny Forsberg (S), vice ordförande i Kindas kommunstyrelse. Det handlar naturligtvis om IT-kostnader som skenat sedan Kinda lämnade Itsam.
Tankarna förs till EU, som britterna gick med i på 70-talet. Bara genom samarbete kunde mindre stater mäta sig med supermakterna i en komplicerad världsekonomi.
När Kinda gick med i Itsam var skälen liknande. Under tidigt 2000-tal ställde IT-utvecklingen nya krav som små kommuner hade svårt att hantera själva, så Kinda, Ydre, Åtvidaberg, Boxholm och Ödeshög gick ihop för att förvalta sin digitala kompetens i större skala. Det skulle bli billigare och bättre.
Men de somnade vid ratten. Precis som EU började Itsam sluka pengar – inte jordbruksstöd till franska bönder, men väl lyxiga bjudresor. Även förvaltningen svällde när Itsam drog igång nya projekt och anställde fler. Så går det när politiker öppnar plånboken men slarvar med efterkontrollerna. Byråkrater älskar makt.
När invandringen från Östeuropa översteg en kvarts miljon per år röstade britterna för en Brexit.
Och när Itsam beslutade att flytta sina femtio anställda från Kinda till Linköping, att byta från Microsoft till Google, och att höja Kindas avgifter såg kommunpolitikerna rött. De hade fått nog av Itsam och röstade för att lämna förbundet. Precis som britterna ogillade de hur samarbetet hade utvecklats och ville ta tillbaka kontrollen, men blev snabbt varse hur snårigt det är att lämna ett djupt samarbete.
Hur går det ens till? Vad händer första dagen på egna ben? Vem ska göra allt som tidigare ordnades genom samarbetet? Har man råd ensam?
I båda fall blev det politisk fars. Hos britterna väcktes misstroende mot två regeringar, och ett tag stängdes hela parlamentet. Kinda kommun tillsatte svindyra utredningar som inte kom fram till mycket. M ville först lämna, sedan stanna, och sedan lämna, trots allt. Partierna bråkade och kommunchefer ersattes. Och ännu rörigare skulle det bli.
Till slut valde de folkvalda i både London och Kisa att trycka av och skjuta ut sig ur sina samarbeten med katapultstol.
Det dröjde inte länge förrän lastbilarna fastnade vid engelska kanalen och insulinet tog slut på apoteken i London. Ekonomin tvärnitade.
Och utan Itsam har Kindas IT-drift blivit mardrömsdyr. Tio miljoner vet man inte ens var de tagit vägen. Snacka om "a different Kinda life".
Poängen är att den som hoppar av inte alls "tar tillbaka kontrollen" utan blir utlämnad och fattig. Det är smartare att kämpa för sin sak inom samarbetet.
Och ja, därför vore en Swexit också en katastrof.