Natten till i dag sattes gränskontrollerna mellan Sverige och Danmark i verket. 150 Securitasvakter kommer nu dygnet runt att kontrollera att ingen utan giltig id-handling tar sig via tåg eller buss från det ena landet in i det andra.
Syftet med kontrollerna är att minska antalet flyktingar som kommer till Sverige söderifrån. Men konsekvenserna blir frustrerade resenärer, plågade transportörer och en rubbad tillväxtregion. Och vad den inte längre öppna gränsen får för symboliskt eko, överskrider vida vad regeringen verkar medveten om.
Infrastrukturminister Anna Johansson (S) verkar mycket besvärad över läget. Inte konstigt. Hon står som ansvarig för ett förhastat och illa genomtänkt regeringsbeslut som få sympatiserar med. Hela det praktiska ansvaret har dock politikerna skjutit över på buss- och tågbolagen. ”Det är transportörernas ansvar att få det här att fungera”, sade Johansson i mitten på december (Sveriges Radio 18/12).
Får de det inte att ”fungera” väntar eventuellt vite på 50 000 kronor per icke fungerande tur. Inte undra på att SJ inte låter sina tåg passera Öresund! Kontrollerna beräknas kosta nio miljoner danska kronor i månaden – också det ett ”ansvar” som faller på transportörerna. Det är faktiskt inte riktigt klokt.
8 000 pendlare brukar fara över gränsen dagligen. De får nu räkna med 20-55 minuters längre resväg då de behöver byta tåg och visa id-handlingar. Turtätheten på tågen har dragits ner och förseningar väntas (DN 3/1). Många kanske väljer att ta bilen över bron istället, innebärande förlorade intäkter för tåg- och bussföretagen.
Så hur kommer id-kontrollerna då påverka flyktingsituationen? Kontrollerna är på intet sätt en vattentät åtgärd för att minska antalet asylsökande. Det finns andra, farligare vägar in till Sverige, lands- eller vattenvägen. Skåne, som tar emot lejonparten av flyktingarna som kommer till Sverige, gallskriker mot dessa rörelighetsinskränkningar.
Därtill inskränks asylrätten. De som kommer som inte äger eller i flykten har fått med sig giltiga handlingar stoppas vid gränsen. Infrastrukturministern hänvisar till Danmark; befinner man sig där kan man söka asyl där – vilket är precis vad den danska regeringen fruktar. Därför inför landet, som hittills låtit den stora majoriteten glida igenom mot den svenska gränsen, kontroller mot den tyska gränsen. Därmed kan dessa sprida sig över Europa hela vägen till EU:s yttre gräns. Frågan är vad som sker där i en redan pressad situation utan fungerande kontroller?
Sverige klarar inte att bära en så stor del av ansvaret för flyktingarna som man hittills försökt göra. Övriga Europa måste hjälpa till. Dessvärre ser utvecklingen ut att gå i motsatt riktning, våra grannländer Danmark och Norge visar tydligt på det. Och de snabbinförda gränskontrollerna i Skåne kommer att få långtgående effekter framöver.
En pendlare på perrongen på Kastrup säger: ”Nu känns det inte som en region längre”.
Nej, kontrollerna minner om svunna tider då nationsgränser hölls stängda. Tider som liberalt sinnade hoppades var förbi. Nu har de åter väckts till liv. Det är ingen frihetlig början på det nya året som vi bevittnar.