I en undersökning bland Östsvenska Handelskammarens medlemsföretag sade sig 85 procent vara missnöjda med integrationen. Näringslivet är beroende av ett öppet Sverige, enligt handelskammaren. Det råder brist på ingenjörer, vård- och skolpersonal med flera och situationen blir värre i takt med pensionsavgångarna och en åldrande befolkning. Samtidigt sitter "alldeles för många hemma om dagarna eftersom den svenska arbetsmarknaden är en svårare gräns att korsa än den till Sverige" (NT 16/9).
Således kallade ÖHK till integrationsdebatt mellan Socialdemokraterna och Moderaterna: Helena Balthammar (S) och Sofia Jarl (M) från Linköpings respektive Norrköpings kommun samt Christoffer Bernsköld (S) och Marie Morell (M) från region Östergötland. Problembilden är de överens om, och såväl S som M kostade på sig självkritik. Särskilt när de konfronterades med Sverigedemokraternas växande opinionssiffror.
Bernsköld underströk att han inte ser någon poäng i att jaga SD-väljare – om den gruppen inte vill ha invandrare i Sverige finns ingenting S eller M kan eller bör göra för att möta den viljan, åtminstone inget som Bernsköld vill ställa sig bakom. Självklart har han en viktig poäng. Men - det är skillnad på att rätta sig efter SD och att ta debatten med partiet.
För debatt behövs. Häromdagen skrev kommunalrådet i Nynäshamn, Anna Ljungdell, i Dagens Samhälle. Hon har läst SD:s budgetförslag och frågar sig hur är det möjligt att ett riksdagsparti å ena sidan kan påstå sig värna välfärden och å andra sidan minska statsbidragen till kommuner och landsting med 53 miljarder? Med ”en minskad invandring” som enda förklaring. Det håller inte, menade Ljungdell. Hon har förstås helt rätt.
Mönstret går igen. Till Corren säger SD:s toppnamn i Linköping att det är en ”ansvarslös syn på migrations- och integrationsfrågan” som ”urholkar” den kommunala välfärden.
Konkretare än så är inte sverigedemokraterna, det behöver de inte vara så länge ingen tvingar dem.
På Kammarforum i Norrköping fördes dock flera klokheter fram. En snabbare valideringsprocess är önskvärd, Marie Morell konkretiserade det med att en kunskapskontroll borde ske i samband med den hälsokontroll som de flesta nyanlända genomgår. Många har lång utbildning och yrkeserfarenhet, Morell nämnde arbetslösa läkare i Östergötland. Att inte ta tillvara dem är ett sanslöst resursslöseri.
Men hur bra förslag politikerna än har, kokar saken ner till: kan politikerna fixa integrationen? Svaret är nej. Det är lika självklart som att politiker inte kan lösa arbetslösheten eller problemen i skolan. Vad politikerna kan bidra med är förutsättningar för att skapa fler jobb/god utbildning/bättre integration.
Många fina exempel finns från civilsamhället. Dataprogrammeringen i Mjärdevi är ett sådant. Initiativ från föreningslivet finns på flera håll. Tyvärr har de ibland mötts av ointresse från politiskt håll, vilket en del vittnade om vid gårdagens träff på Kammarforum. Det är politiskt tjänstefel att inte uppmuntra sådant! Att lägga in politik i upphandlingsvillkor går tydligen bra, värre är det med ekonomisk uppmuntran till civila insatser. Beteendet vittnar om en syn på politiken som allsmäktig. Men integration är ingen politisk quick fix. Det är en långsiktig samhällsplikt - och vinst