De snabbtåg som ska stanna i Linköping kommer, enligt Sverigeförhandlingens bud, att stanna på den centrala stationen i Linköping. Faktum är Linköping en av få stationer som kommer att kunna ta emot snabbtågen, vilka kräver en perrong på 420 meter.
Sedan kommer inte alla tåg att stanna i Linköping – inte heller i Norrköping eller Jönköping – utan köra direkt i 320 knyck till Stockholm/Göteborg/Malmö. Det är dessa tåg som kommer att gå förbi Linköping city via en förbifart.
Resonemanget om att Linköping missar besökare, som jag skrev igår, håller därmed inte alls. Jag ber om ursäkt för förvirringen, men tröstar mig med att jag inte verkar vara ensam om att ha missförstått Sverigeförhandlingens förslag och Linköpingspolitikernas upprördhet.
För, då undrar man ju, vad är problemet? Det får vi inget riktigt svar på. Ostlänken blir av och Linköping får snabbspår till Stockholm. Och de tåg som inte ska stanna, susar förbi på spår utanför staden. Hur många det blir avgörs troligen av den fria marknaden.
Är inte det en bättre variant än Norrköpings, som måste ha in vartenda höghastighetståg i staden trots att de inte stannar till vid stationen?
Är det då tunnelbygget som skaver? Behovet av en jättetunnel är inte lika stort när alla tåg inte ska in i staden, och det måste rimligen vara just behovet som avgör – inte prestigen. Därtill verkar loppet inte heller kört för en tunnel. "Det är inte okej att göra en så dålig lösning för Sveriges femte största stad", sade oppositionsråd Paul Lindvall till Corren (3/2).
Men det är nog fler än jag som undrar – vad är det som är så dåligt?
Det här ledaren ersätter den som tidigare publicerats, då den innehöll flera faktafel.