En monumental besvikelse. Vad kan man annars kalla det? Palmeåklagaren Krister Petersson hade egentligen inget nytt att komma med under onsdagens presskonferens. Han kunde lika gärna langat fram boken ”Den osannolika mördaren” från 2018 av frilansjournalisten Thomas Pettersson och förklarat sig instämma med vad som står mellan pärmarna.
Boken föregicks av ett uppmärksammat reportage i tidskriften Filter av Thomas Petterson samma år, där ”Skandiamannen” Stig Engström påstods vara statsminister Olof Palmes mördare. Det var för övrigt en slutsats som Lars Larsson – en privatperson med stort intresse för mordet – tidigare dragit i sin egenutgivna bok ”Nationens fiende” 2016.
Bägge böcker är läsvärda och redovisar en rad märkliga omständigheter som otvivelaktigt är starkt besvärande för den nu sedan 20 år tillbaka avlidne Engström. Men något konkret som kunde sätta en rykande revolver i händerna på honom den 28 februari 1986 hade varken Lars Larsson eller Thomas Pettersson funnit.
Och det har inte Palmeåklagaren heller. Krister Petersson stampar i princip bara på samma fläck, utifrån redan kända och genomtröskande uppgifter som varit i svang kring Skandiamannen.
Nog är indicierna mot honom graverande. Att Stig Engström inte seriöst synades av polisen när det begav sig framstår som fullständigt obegripligt. Tyvärr blir man väl inte förvånad med tanke på att denna utredning varit en enda katalogaria av obegripligheter och skandaler.
Någon dupontare i stil med Hans Holmér är dock inte Krister Petersson, tvärtom är han en erkänt skicklig och meriterad yrkesman. Med sina sensationella uttalanden i början av året om att ett genombrott var i hamn, väcktes därför stora förväntningar.
Det bidde knappt en tumme. En död Stig Engström pekas ut på grunder som rimligen inte skulle hålla i domstol. Åklagaren har inget vapen, inget DNA, inga bindande bevis.
Krister Petersson har möjligen rätt i att det inte går att komma längre, dryga 34 år efter kulan som fällde Sveriges demokratiskt valde regeringschef Olof Palme en vinterkväll i centrala Stockholm. Men något tillfredsställande avslut är det sannerligen inte.
Statsministermordet förblir vidöppet för spekulationer om motiv och gärningsmän. Den populära idén om en lömsk konspiration bakom mordet kunde inte ens Palmeåklagaren själv utesluta under sin anklagelseakt mot Stig Engström.
Vi får tydligen leva med en gåta som saknar en övertygande lösning. Palmeutredningen går till historien som den svenska rättsstatens värsta haveri. Kvar står vi med mängder av obesvarade frågor. Det är en tragedi bortom ord.