Att tonläget i social medier kan vara onödigt hårt är ett välkänt fenomen, men när det spiller över in i verkligheten har det gått alldeles för långt. Muharrem Demirok (C), kommunalråd i Linköping, har blivit utsatt för hot och trakasserier på grund av ett uttalande han gjorde på Twitter. Någon eller några personer har till och med vandaliserat hans bil.
Vad Twitterinlägget handlade om är i sammanhanget helt ointressant. Oavsett vad en person skriver i sina sociala kanaler ska han eller hon inte behöva få sin egendom förstörd, eller behöva vara rädd för att någon ska göra familjen illa. Det gäller såväl privatpersoner som beslutsfattare.
Just när det gäller politiker finns ytterligare en dimension av skada bortom den enskildes lidande och det offentliga samtalets stagnation. En demokrati som Sverige är beroende av att människor vill engagera sig politiskt. Så enkelt är det. Utan politiker ingen demokrati. När politiker blir utsatta för hot och våld är det direkt systemhotande, för det riskerar att leda till att de hoppar av sina uppdrag eller undviker att engagera sig.
Enligt Politikernas trygghetsundersökning, som genomförs av Brottsförebyggande rådet, ökar andelen politiker som uppger att de blivit utsatta för hot, trakasserier eller våld. Under valåret 2018 utsattes nästan var tredje förtroendevald. Det är fler än någonsin tidigare sedan undersökningen började genomföras. Hela 84 procent av dessa utsattes dessutom fler än en gång.
Föga förvånande är utsattheten starkt kopplad till närvaro i sociala medier. Plattformarna har minskat avståndet mellan förtroendevalda och väljare och gjort politiker mer tillgängliga för allmänheten. I grunden kan det vara positivt för demokratins utveckling, men det förutsätter att allmänheten kan hantera kontakten på ett ansvarsfullt sätt.
Tyvärr verkar det inte vara så. Enligt Politikernas trygghetsundersökning utsattes 63 procent av politiker som var aktiva i sociala medier för hot och trakasserier, medan motsvarande andel för de som inte var aktiva var 13 procent. Det riskerar att få förtroendevalda att skärma av sig från väljarna, vilket i sin tur kan leda till ett mer slutet samhälle och minskad insyn i beslutsprocesser.
Det Demirok och hans familj nu tvingas utstå är helt förkastligt och de ansvariga borde skämmas, och även ställas till svars juridiskt. Men bortom de rent brottsliga handlingarna finns även ett moraliskt ansvar hos alla som inte klarar av att föra ett vuxet samtal i sociala medier – logga ut.