Det finns en klassisk mediegenre, nämligen att försöka sätta dit nytillträdda eller blivande politiker för ungdomens synder. Alla känner vid det här laget till bikten som nya statsråd tvingas göra i samma stund som de klivit ut ur plenisalen efter regeringsförklaringen. ”Jag blev tagen för fortkörning den där gången jag skulle till akuten och jag rökte gräs en gång för tjugo år sedan i Berlin”. Det handlar om små avsteg som sällan säger något om en person och än mindre om personens kompetens som politiker, men som gatans parlament älskar att frossa i.
Den här gången är det den tidigare Linköpingspolitikern och partiledarkandidaten Muharrem Demirok (C) som hamnat i hetluften. Med drygt en månad kvar till extrastämman i Helsingborg, där Annie Lööfs efterträdare ska koras, har det blivit känt att han tidigare dömts för misshandel. Notera att det var för riktigt, riktigt länge sedan. En gång 1995 när han gick i gymnasiet och en gång 1999 då han var student på Linköpings universitet.
Det är ingen världsnyhet att unga män tenderar att hamna i slagsmål. Det är bara så verkligheten är beskaffad; hormoner, impulser och en nyligen utvecklad förmåga till våldsutövning är sällan en bra kombination. Huvudsaken är att den som slår dels straffas, dels lär sig att våld alltid är fel svar. Demirok har bevisligen gått igenom den processen. Och för övrigt finns inga fläckfria människor.
Demirok valde själv att gå ut med informationen. Det var ett smart drag. Som han själv skrev på Facebook under tisdag eftermiddag innehåller hans fall delar som ”väcker många känslor, trots att de hände för över 20 år sedan”. Hellre äga berättelsen själv än att backas in i ett hörn och tvingas ta avstånd från sig själv under förnedrande former.
Vem minns inte tidigare Ida Karkiainen (S) och hitlerhälsningsskandalen häromåret? Den stackars civilministern tvingades inför hela svenska folket fundera över en handrörelse hon gjort under en hemmafest som femtonåring, samtidigt som hon i panik rapade dumheter som ”jag har aldrig gjort något sådant för att sympatisera med en så avskyvärd ideologi som nazismen” (SVT 7/12 – 2021). Det blir liksom aldrig bra.
När tjänster tillsätts bör det ske utifrån meritokratins principer. Det gäller självklart även rollen som Centerpartiets ledare. Förhoppningsvis döms inte Demirok – eller hans motkandidater – utifrån sina ungdomens snedsteg, utan utifrån kompetensen de besitter.