Arbetarrörelsen är större än borgerligheten, hörs ofta från S-håll. Det stämmer till viss del fortfarande, trots att partiet i dag endast har 75 000 medlemmar. Annat var det på 80-talets glansdagar, då man kunde stoltsera med nästan 1,2 miljoner medlemmar.
I dagarna släppte tankesmedjan Timbro rapporten ”Kommandohöjderna”, som visar till borgerlighetens förtret att mantrat trots allt inte är en skröna från fornstora dar.
Till att börja med: Socialdemokraterna har ogudaktigt mycket pengar. Mellan 2018 och 2020 kunde partiet redovisa 1,584 miljarder kronor i sammanlagda intäkter. Det är ungefär lika mycket som de övriga riksdagspartierna har tillsammans. Moderaterna, det näst största och rikaste partiet, redovisade under samma period 490 miljoner kronor.
Hur blev det så? Svaret stavas A-lotterierna, som omsätter över en halv miljard om året. Privat lotteriverksamhet är förbjuden i Sverige – men det finns ett undantag för ”allmännyttiga ideella föreningar”. Där tycks både lokala Korpenlag och politiska partier kvala in.
2017 infördes den nya spellagen och S var inte sena med att säkra sina juridiska förmåner. Exempelvis har A-lotterierna undantag från kreditförbud och lägre spelskatt, något som (statliga) Svenska Spel tvingas betala. Det sistnämnda innebär att S åtnjöt 32 miljoner i skattelättnader år 2020.
Vad gäller själva kommandohöjderna finner vi dem ute i civilsamhället. Ta Pensionärernas riksorganisation, PRO. De påstår sig vara partipolitiskt obundna, men får stöd från bland annat just A-lotterierna. Organisationen bildades av S-pensionärer 1942. Samtliga ordföranden har varit S-märkta.
Eller vad sägs om Hyresgästföreningen, som bildades med LO som förebild och som också enbart haft ordföranden med bakgrund inom partiet? Föreningen kampanjade mot högerns påstådda hyreschock i valet 2018 – trots att man hävdar partipolitisk obundenhet.
Och vem förglömmer facken? Det är välkänt att två av de tre centralorganisationerna, LO och TCO, har mycket nära koppling till S. Trots att många medlemmar slutat rösta på S står sig den historiska politiska kopplingen och därmed linjen stark.
Exempelvis stadgar Kommunal att förbundet ska ”verka för en samhällsutveckling på demokratisk, socialistisk och feministisk grund”. Drygt hälften av Kommunals medlemmar röstade på S eller V 2018.
Slutsatserna är en bister påminnelse om S:s märkliga särställning i det svenska samhällssystemet. Detta trots att partiet inte längre är störst, bäst och vackrast och att vi övergått till ett mer normalt europeiskt politiskt landskap, där andra partier också har en chans att regera.