Nästan på dagen 50 år efter att jom kippur-kriget inleddes år 1973 regnade tusentals raketer från Gaza ner över civila israeler. 1973 var det militära förband från Syrien och Egypten som tågade in i Israel. Nu är det en terrororganisation i landets absoluta närhet. Trots det har den israeliska underrättelseapparaten inte lyckats förutse angreppet.
Attackerna liknar inget annat i den över 70 år långa konfliktens moderna historia. Referenserna går till Pearl Harbor och 11 september. Firandet av Simchat Torah övergick i skräck när Hamas-terrorister vällde in från land, från havet och från luften. På bilder som kablats ut över världen syns israeliska män, kvinnor och barn föras bort som gisslan. Livlösa soldatkroppar skändas. Civila dödsoffer lämnas i vägrenen. På söndagen räknades 700 döda israeler och 2 100 skadade. 260 hittades döda efter en massaker på en musikfestival.
Enligt Hamas är attacken ett svar på situationen runt al-Aqsamoskén i östra Jerusalem, som länge varit en central del i konflikten. Den av Iran stödda terrorgruppen Hizbollah som understött med raketeld från Libanon har kallat attacken en varning till alla muslimska stater som likt det sunnitiska Saudiarabien – Irans svurna trosfiende – börjat normalisera sina relationer med Israel.
Oavsett motiv bekräftar attacken en gång för alla det som många alltid har vetat. Hamas är en terrorsekt helt utan intresse för fred i regionen, än mindre någon tvåstatslösning. Antisemitismen och hatet mot Israel är viktigare än allt, inklusive situationen för civila palestinier.
President Mahmoud Abbas som företräder den palestinska myndigheten är inte bättre. När han kunde ha fördömt det exempellösa våldet åberopar han palestiniernas rätt till ”självförsvar”. Inte ett ord ägnas alla de oskyldiga civila som Hamas kidnappat, mördat och skändat. Med detta visar det palestinska ledarskapet sitt rätta ansikte. Att angreppet firas runtom i Sverige förtätar bara mörkret.
Under en förment propalestinsk yta kan mycket mörka krafter dölja sig. Om detta har aningslösheten varit stor i Sverige, inte minst inom S. Partiets riksdagsledamot Jamal El-Haj har fortfarande bara ”timeout” från sitt uppdrag, trots deltagandet i den synnerligen kontroversiella Palestinakonferensen i Malmö tidigare i år. Arrangörens dokumenterade Hamaskopplingar hindrade inte El-Haj från att delta.
Timeouten har inte heller hindrat honom från att så sent som förra veckan lämna in motioner om Sveriges relationer med Israel och Palestina. Bland underskrifterna finns namn som Annika Strandhäll och Peter Hultqvist. Att El-Haj är kvar i partiet är en bjälke i ögat som Magdalena Andersson förhoppningsvis märker när hon fördömer Hamas angrepp.
Så länge Hamas finns med i bilden kommer det aldrig bli någon fred eller tvåstatslösning. I deras värld finns bara Israels undergång.