Varje år anmäls cirka 22 000 bostadsinbrott i Sverige, men det är bara 4 procent av dessa som klaras upp. En av anledningarna är att polisen måste fokusera på grova våldsdåd som skjutningar som utförs av kriminella nätverk och att Polisen är kroniskt underbemannad. En polismyndighet värd namnet måste naturligtvis kunna klara av att hantera både bostadsinbrott, mindre stölder och den grova brottsligheten. För det är faktiskt så att de allra flesta människor råkar aldrig ut för en skjutning. De är inte inblandade i ett grovt narkotikabrott och eller en utpressning. Men bostadsinbrott drabbar alltså minst 22 000 hushåll varje år, det är således ett mycket vanligt brott. Polisens främsta uppgift att garantera människors trygghet. När den tryggheten inte garanteras urholkas förtroendet för myndigheten.
Den som begår systematiska inbrott som en del i en kriminell livsstil måste straffas hårt. Riksdagen har riktat tillkännagivanden till regeringen om straffskärpningar för bostadsinbrott, vilket är bra. Men när det rör sig om yrkeskriminella ligor behövs också exempelvis häktningsmöjligheter underlättas.
Polisen räknar med att ungefär hälften av bostadsinbrotten i Sverige begås av kriminella nätverk från Östeuropa som utnyttjar den fria rörligheten inom Europeiska unionen för att utföra inbrott. Varför de åker till Sverige är inte särskilt svårt att förstå: Bara genom att titta på medianlönerna i olika europeiska länder ger vid handen att det är enormt mycket mer lönsamt att begå ett inbrott i ett svenskt hem än ett i exempelvis Rumänien, Litauen eller Georgien för att nämna några länder från vilka stöldligor upptäckts i Sverige. Dessa ligor är välorganiserade och "lånar" enligt polisen personal av varandra, har ankarplatser för stöldgods som kan föras ut ur Sverige via samlade aktioner. Det innebär också att det är svårare att kartlägga brotten. Personerna som begår dem är inte kända av lokalsamhället, säljer sitt sitt stöldgods utomlands där det är svårare att spåra och begår brotten i betydligt större skala än exempelvis missbrukare som stjäl för att finansiera sitt missbruk, en annan grupp förövare polisen nämner i sin kartläggning över vilka som begår bostadsinbrott.
Det behövs ett bättre europeiskt samarbete för att komma åt den här brottsligheten. Den fria rörligheten inom EU är i huvudsak en bra sak, men när över 10 000 bostadsinbrott kan härledas till den blir de negativa konsekvenserna uppenbara för alla. Detta måste åtgärdas för att upprätthålla en legitimitet för EU, förutom naturligtvis det uppenbara att inbrotten måste stävjas för att garantera trygghet och säkerhet för den enskildes egendom. Att drabbas av ett inbrott är inte bara att bli ett brottsoffer, det innebär också en kränkning av det som ligger en närmast: det egna hemmet.