”Barn tvingas till kristendomen”, ”Sverige kidnappar våra barn”, ”Sverige är en fascistisk stat”. När avslöjandet om påverkanskampanjen mot socialtjänsten kom i vintras utlöstes ett ramaskri – och det med rätta. Lögnerna som spreds i syfte att påverka särskilt utsatta grupper var groteska. Snart kunde Myndigheten för psykologiskt försvar visa att det var våldsbejakande islamska organisationer som låg bakom kampanjen.
Och i Linköping menade kommundirektör Paul Håkansson att kommunen vidtog försiktighetsåtgärder kring kommunikationen om händelserna – med anledning av att det i kampanjen fanns kopplingar till terrorister och IS-återvändare (Corren 12/2).
En sådan omfattande och organiserad kampanj mot det svenska systemet är inte småpotatis. När dess frön börjar gro i lokalpolitiken gäller därför att vara på sin vakt.
Förra veckan kunde Corren avslöja att ett av Linköpingslistans toppnamn, Hassan Deri, publicerat ett antal Facebookinlägg på somaliska där han ställt sig frågande till socialtjänstens arbete i staden (29/9). Däribland har han menat att 400 barn ska ha försvunnit i institutioner och organisationer, ibland omhändertagna i onödan. Deri lovade sina väljare att han ”ska sätta stopp för att fler barn tas om hand förgäves".
I samband med granskningen tog Deri bort inläggen. När Correns journalister frågade honom vad han menat säger han att han i dag inte står bakom det han skrivit.
Det är en klen ursäkt, av typen jag-är-ledsen-för-att-jag-blev-påkommen. Att Deri direkt skulle ha ändrat grundinställning efter Correns granskning, det är nog få väljare som tror att det är genuint.
Ännu märkligare blir det när LL:s ordförande Christer Mård frågas ut om saken. Enligt honom har Deri fortsatt förtroende hos partiet, eftersom han ”officiellt tagit avstånd från inläggen och nu står bakom partiets ståndpunkt”.
Men att ”officiellt ta avstånd” betyder ingenting. Det är ett trick man lär sig på kurser i medieträning. Det finns inga andra sammanhang där man kan ”ta avstånd” från en dålig eller tvivelaktig handling man själv utfört. I stället ber man om ursäkt och tar till sig konsekvenserna. Och handlar det om en folkvald politiker vore det klädsamt om vederbörande gav väljarna en förklaring varför det blev som det blev. En förklaring som lär utebli från Deri, då han vägrat svara på ytterligare frågor från Corren.
Deri har efter valet fått en plats i kommunfullmäktige. Han kommer inte drabbas av konsekvenser som förlust av uppdrag och Mård beskriver inläggen som ”ett olyckligt inslag i valrörelsen”. Man kan knappast hävda att förtroendet för de demokratiska institutionerna kommer att stärkas efter denna incident.