Ett ämne som diskuteras vid årets Davosmöte är flyktingkrisen. Från Sverige är bland andra statsminister Stefan Löfven och justitieminister Morgan Johansson på plats. EU:s ansvar ligger på 28 medlemsländer, inte tre-fyra, förtydligade Löfven (SVT 21/1). Men än så länge tycks Sverige, Tyskland och andra länder som tar sin del och mer därtill av det där ansvaret tala för resterande döva öron.
På onsdagen kom dessutom beskedet att Sverige får vänta på att bli del av det omfördelningssystem av flyktingar, som Kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers föreslagit. Nu är början på februari det mest hoppfulla budet. Saken är inte bara viktig för enskilda länder; precis som statsministern påpekade står hela EU:s trovärdighet i frågan på spel.
Under tiden fortsätter debatten här hemma. På onsdagen gjorde Moderaterna ett utspel som kan komma att sätta en tydlig vänster-högerprägel på debatten. Partiledare Anna Kinberg Batra och ekonomiskpolitisk talesperson Ulf Kristersson öppnar nämligen för att välfärdens tjänster och ersättningar inte ska vara tillgängliga för alla: ”Det kan inte vara en självklar del av det svenska samhällskontraktet att den som inte bor permanent i landet, och inte har arbetat här, ska ha samma tillgång till välfärdstjänster som den med permanent uppehållstillstånd, med svenskt medborgarskap eller den som genom arbete har kvalificerat in sig i vårt välfärdssystem” (DN Debatt 20/1).
Eftersom Sverige har en så generös och allomfattande välfärd, sammantaget med att murarna kring den svenska arbetsmarknaden är så hopplöst höga, har det stora antalet flyktingar på kort tid belastat systemet. Genom att diskutera vilka ersättningar och tjänster man istället för att få omedelbar rätt till måste förvärva genom arbete eller bofasthet i Sverige, kan det avlastas.
En del av välfärden måste stå öppen. Alla barn måste till exempel kunna gå i skolan, annars finns risken att vi berövar dem deras framtid och chanser att senare i livet kunna försörja sig. Akut sjukvård vore också inhumant att neka en människa – även om det, som Ulf Kristersson poängterar, är svårt att avgöra vad som är akut sjukvård.
Exakt vilka ”välfärdstjänster” som ska vara helt eller delvis stängda till en början, konkretiserar inte Moderaterna. Men sådana som skulle kunna vara aktuella är, enligt Kristersson, sjukersättning, bostadsbidrag, förtidspension och andra ”förmåner”. Jämför med att det i dag krävs att man har arbetat för att vara berättigad a-kassa.
Flera vänsterröster har gått hårt åt Moderaternas förslag. Gudrun Schyman (Fi) och Meriam Chatty (Fi) anklagar M för att vilja ”avskaffa den generella välfärden”, och SSU:s ordförande Philip Botström menar att M helt vill ”montera ner välfärden”. Egentligen handlar ju M-förslaget om motsatsen, att rädda välfärden. Delar av vänstern ser alltså hellre allt åt dem som får komma hit, vilket utestänger andra människor helt (som ju har blivit alternativet), än att ge fler ett grundskydd.
Att söka asyl är en mänsklig rättighet. Tillgång till generell välfärd är det inte. Det är bättre att tumma på välfärdsgenerositeten än på asylrätten – vilket Sverige och flera andra länder nu gör i och med gränskontrollerna.
En diskussion är således välkommen. Centerpartiet är positivt och Stefan Löfven lät, när han fick frågan i Davos, inte odelat negativ.