Almedalsveckan är sällan den mest ideologiskt betungande i svensk politik. Visserligen är sällan många andra veckor i svensk politik särskilt ideologiska, de heller. Men Almedalen är speciell i sin kortsiktiga nyhetsjakt, där alla partier har varsitt utspel varsin dag, och därtill gärna något extra för att förstöra för motståndarna. Dessutom ideliga seminarium där intresseorganisationer propagerar för lagändringar, subventioner eller skattesänkningar som skulle gynna just dem.
Ett av undantagen var när Fria Moderata Studentförbundet ordnade ett seminarium och släppte en rapport med titeln Systemskifte för ett friare Sverige. Rapporten tar sitt ursprung i borgerliga kärnfrågor: Hårdare straff, fler poliser, ett större eget ansvar för pension och socialförsäkringar och kraftigt sänkta skatter.
FMSF går långt i sin rapport och väjer inte för frågor som av en bredare allmänhet kommer uppfattas som paradoxala vid en första anblick. De vill exempelvis para en större polissatsning med en legalisering av narkotika. Det finns skäl att stanna vid den tanken. De kriminella nätverk som vuxit fram i och tagit kontroll över de särskilt utsatta områdena i Sverige får merparten av sina intäkter från narkotika. Detta trots att det är en försvinnande liten del av alla svenskar som brukar narkotika, framför allt om man jämför med alkohol. Anledningen är uppenbar: Alkohol är lagligt, medan narkotika är olagligt. Att ta ifrån de kriminella nätverken sin främsta inkomstkälla skulle naturligtvis vara ett kraftigt slag mot dem.
Studentförbundarna föreslår också en privatiserad pensionsförsäkring och ett avskaffande av alla bidrag som inte är behovsprövade (exempelvis barnbidraget), vill tillåta skolor att ta ut avgifter och mycket mer. Görs detta kommer skatterna kunna sänkas avsevärt, ett första steg till OECD:s genomsnitt. Det är en bra och rättfärdig ambition.
Det borgerliga systemskiftet har stått på undantag sedan Carl Bildts regering på 90-talet. Det är synd, för fler borde tala om långsiktiga målsättningar och ambitioner. Är politikens ambitioner blott att administrera ett existerande system kan de lika gärna ersättas av tjänstemän. Det eviga jagandet efter medianväljaren har gett ett politiskt klimat där det i princip bara är ytterlighetspartier som vågar presentera politiska visioner, dessvärre alltid ogenomförbara.
Nästa år är det valår. Det vore en välgärning om några partier, och inte bara studentförbund, höll ideologiska seminarier. Så vi visste vart de tänker ta oss.