Att Recep Tayyip Erdoğan åter varit jättearg har vid det här laget inte undgått någon. Det var efter att aktivistgruppen Rojavakommittéerna hängt en docka föreställandes Turkiets president utanför Stockholms stadshus förra veckan som det tog hus i helvete. Talman Andreas Norléns besök i Ankara sköts upp och den turkiska regimen menade att aktionen var ytterligare ett bevis på att Sverige inte tar ”problemet med terrorister” på allvar.
Att dockavrättningen inte emottogs väl av turkarna var knappast oväntat. Det riktigt intressanta är dock den svenska sidans reaktion. Statsminister Ulf Kristersson kallade dockan ”avskyvärd” och hävdade att det var ett sabotage mot vår Natoansökning. Utrikesminister Tobias Billström (M) ropade ”skamlös aktion”. Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) nämnde förvisso vikten av yttrandefrihet, men inte utan ett pliktskyldigt fördömande av händelsen (SvD 16/1).
Här frågar den försynte: Varför tusan tar toppolitikerna ens ställning i frågan? Aktionen var inte olaglig. Yttrande- och demonstrationsfriheten gäller även Rojavakommittéerna.
Journalisten och yttrandefrihetsdebattören Nils Funcke citerar järnkanslern Otto von Bismarck när han i Svenska Dagbladet kritiserar regeringens agerande.”Varje land får förr eller senare betala för de fönster som dess press slår in” (16/1). Funcke menar att glasmästarna får mycket att göra i en demokrati. Och så ska det förstås vara. Statsmaktens uttalanden är i det avseendet häpnadsväckande.
Däremot tvingas man krasst konstatera att vi kommer få uppleva fler diplomatiska krumbukter av denna sort i framtiden. Auktoritarismen har varit på global frammarsch en tid nu. 2021 konstaterade det internationellt ansedda institutet IDEA dystert att hälften av Europas demokratier har urholkats de senaste fem åren. Länder i vår omedelbara närhet kan därmed komma att utnyttja samma fula strategispel som Turkiet. Inte minst i vår globaliserade ekonomi, där vi på gott och ont gjort oss själva beroende av allt fler stater.
Har man bestämt sig för att brottas med en gris har man skrivit under på att själv bli smutsig. Men grisbrottning är inte frivilligt inom geopolitik. Även de stater där demokratin fortfarande står sig stark kommer tvingas att kompromissa med sina ideal i situationer där landets och medborgarnas väl står på spel.
Sveriges tid som humanitär stormakt är över. Samtidens svåra dilemman kräver det. Debatten om Erdoğandockan är en västanfläkt med tanke på vad som lär komma i framtiden.