Efter tolv års paus ska den återinföras igen, civilplikten. Det meddelade regeringen i måndags, samtidigt som Folk och försvars årliga rikskonferens inleddes i Sälen. Nu får Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) i uppdrag att förbereda för en aktivering av civilplikten inom kommunal räddningstjänst.
Civilplikt, som är en del av totalförsvaret, innebär som bekant att medborgare hjälper till vid samhällsviktiga verksamheter i samband med höjd beredskap eller krig. Det kan handla om arbete med brandskydd, reparationer av infrastruktur och elförsörjning, men också sanering eller ammunitionsröjning.
Civilpliktens avskaffande var en del av nedmonteringen av det svenska försvaret, i den naiva tron att historien nått vägs ände och att den eviga freden var cementerad. Förra året blev ett nyktert uppvaknande, även om man givetvis kan fråga sig varför det inte skett tidigare. Alla tecken på sämre tider fanns där.
Redan 2017 flaggade försvarsdepartementet för att räddningstjänsten för nuvarande inte skulle klara av den påfrestning ett krig innebär. Ej heller Polismyndigheten och Svenska kraftnät, med sitt behov av reparationspersonal. Slutsatsen blev för sex år sedan att återinförande av civilplikt var nödvändigt.
Fördelen med civilplikt är inte bara det uppenbara, att ett lands totala fysiska förmåga stärks. Även den psykologiska motståndskraften ökar, eftersom fler medborgare får känna sig delaktiga i det gemensamma försvaret.
Nästa steg för att stärka civilsamhällets försvars- och säkerhetsförmåga torde vara utbyggnaden av skyddsrum. Som regeringens utredare nyligen kunde konstatera – Sverige har inte tillräckligt med sådana. Nya skyddsrum har inte byggts sedan 2002, trots att befolkningen ökat, och i dag uppgår det totala antalet platser i 7 miljoner. ”Mellan 2 500 och 5 000 nya skyddsrumsplatser behöver skapas per år”, menar utredaren Britt Bohlin (GP 7/11—2022).
Här i Östergötland saknar 124 000 invånare skyddsrumsplats. Linköping har 127 762 platser, trots att antalet kommuninvånare är betydligt högre än så. Ydre och Ödeshög saknar skyddsrum helt och hållet. Det är inte oproblematiskt. Även om risken för bombningar klart är högre i större städer har erfarenheter från Ukraina visat att även landsbygdsorter är utsatta.
Här finns därför en hel del för såväl länsstyrelsen som kommunerna att ta tag i. Efter att utredningen kom hette det att man ”förbereder sig nu på att ta ansvar för att det börjar byggas nytt.” (SVT 21/12—2022). Det får man allt bra hoppas på.