Säg vad man vill om Magdalena Andersson, men ingen kan klandra henne för att inte ha anställt duktiga talskrivare. Eller för att inte väcka beundran och tilltro hos allmänheten.
Sällan har så många åhörare varit på plats under ett Almedalstal när statsministern tog plats på scen under söndag kväll.
Även om kapplöpningen mellan henne och Moderaternas Ulf Kristersson beskrivs som ett dött lopp, åtminstone vad gäller opinionssiffrorna, åtnjuter hon fortfarande ett högt förtroende. Statsvetare spår att hon har bättre förutsättningar för att bilda regering till hösten (SvD 3/7).
Det mest anmärkningsvärda med talet var att delar av det hade lika gärna kunnat hållits av Jimmie Åkesson och ingen hade höjt ett ögonbryn.
För inte så länge sedan tycktes ingen, allra minst vänstern, klara av att definiera vad som är svenska värderingar. Tidigare partiordförande Mona Sahlin avfärdade midsommar som ”töntiga saker”. Magdalena Andersson dyker däremot rätt ner i patriotismen och förkunnar att hon ”älskar Sverige” och är ”stolt över att vara svensk”.
Hon vet direkt vilka värderingar som är de svenska: ”Noggrannhet, pliktkänsla, sunt förnuft”. Men också kärleken till välfärdsstaten.
Hon går så långt som att påpeka att det tidigare ansett skamligt att uttrycka sin patriotism.
Vems fel det nu är, kan man fråga sig.
När hon talar om att ”ta tillbaka den demokratiska kontrollen” över välfärden lyfter hon skolan. Även här fortsätter den nyfunna vänskapen med Sverige. Statsministern påtalar att skolan lärde henne att se det sköna i Carl Larssons målningar och koltrastens sång.
Åhörarna ler och applåderar så hårt de kan.
SD:s chefsideolog Mattias Karlsson är grön av avund.
Socialdemokraterna är det enda partiet som kan ha styrt ett land i hundra år och ändå kontinuerligt hävda att ”Sverige kan bättre”. Socialdemokratin är det politiska etablissemanget i Sverige. Ändå lyckas partiet ständigt med konsten att övertyga att de är underdogs, i evig kamp mot systemet. De är skickliga på det de gör. Partiet må ha tappat större delen av sina väljare, men jämfört med motståndarlaget kan de fortfarande anses vara störst, bäst och vackrast.
Underdogstrategin gör en återkomst även i år. Den här gången i form av en värderingskamp. S står för de goda – de svenska – värdena som tillit och sammanhållning. Det som de ”högerkonservativa” vill rasera. Att försvara välfärdsstaten mot rovaktiga riskkapitalister är således att ta en kula för landet.
Eller som statsministern uttryckte det:
”Valet är en kamp om Sverige, för Sverige”.