Branschorganisationen Svensk djursjukvård har varnat om veterinärbrist sedan 2018 och larmade senast förra sommaren om ett kommande underskott på 365 utbildade veterinärer.
Att många skaffat husdjur under pandemin är en starkt bidragande orsak till att problemet har förvärrats enligt Hillevi Lindström, chef för Distriktsveterinärerna. En mer avancerad sjukvård samtidigt som många försäkrar sina smådjur och därmed har råd med djursjukvård ligger även till grund för att trycket på veterinärerna ökat. Men det har alltså saknats veterinärer mycket längre än så och gäller inte endast för vård av sällskapsdjur.
Ändå har Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, endast 100 platser till veterinärsprogrammet. Det är en 5,5 år lång utbildning och 80–90 nya veterinärer examineras varje år. Platserna till utbildningen skulle kunna dubbleras men ändå inte räcka till att täcka behovet. I juni meddelade dåvarande landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) att regeringen tillsätter en utredning om veterinärmarknaden, med uppdrag att titta på personalresursfrågan och ansvarsfördelningen för jourverksamheterna.
Det är anmärkningsvärt att den personalbrist som branschen länge försökt uppmärksamma och som Nilsson fått upprepade frågor i riksdagen om i flera år först nu ska utredas. Veterinärbristen är här och nu. Den är akut. Då hjälper inte en utredning som ska redovisas i oktober 2022.
Antalet utbildningsplatser måste utökas. Men för att det ska ske krävs inte bara att bestämma om fler platser. Finansiering måste finnas för att anställa fler lärare och utöka lokalerna. I veterinärutbildningen har även praktikplatserna en framträdande roll och även de måste bli fler. Det är alltså inte ett besked SLU kan agera på med kort varsel. Beslutet måste därför tas så fort som möjligt.
Eftersom trycket på utbildningen är stort är det många som söker sig till andra länder för att utbilda sig. År 2020 hade 60 procent av de som tog ut en svensk veterinärslegitimation en utländsk utbildning i botten.Det är bekymmersamt att vi inte kan tillgodose behovet i Sverige. Vi blir sårbara ur ett självförsörjningsperspektiv med tanke på att veterinärvård är en naturlig del av lantbruket.
Det behövs snabbare reaktionstid av regeringen i frågor som kräver svar här och nu. Under tiden riskerar vissa djurägare få begrava sin bästa vän.