Ledare: Hotet mot oberoende utredningar

Oberoende utredningar spelar en central roll i det svenska politiska systemet. Tjänstemän och andra sakkunniga ska ta fram korrekta och utförliga underlag som politikerna sedan utgår ifrån när de fattar sina beslut. Syftet är både att den förda politiken ska vara välgrundad och därmed – förhoppningsvis – bättre, samt att ta hänsyn till flera perspektiv på sakfrågan som utreds. Men för att denna ordning ska fungera måste man kunna lita på att utredningarna faktiskt är sakliga och opartiska.
Särskilt viktigt är oberoendet i ett system som det svenska, vilket har dominerats av minoritetsregeringar som måste söka stöd från riksdagens övriga partier. Dessutom finns redan en obalans mellan regering och opposition i och med att Riksdagens utredningstjänst, RUT, inte har tillnärmelsevis lika stora resurser som Regeringskansliet.
Därför är det problematiskt att regeringen fortsätter att tillsätta aktiva politiker som utredare. Både som representant för valkretsen och genom förtroendeuppdraget från partiet måste folkvalda anses ha ett eget intresse i frågan de utreder. Politiker från regeringspartierna är också beroende av partiledningen för sin framtida karriär vilket gör det mindre troligt att utredningens resultat skulle gå regeringen emot.
Problemet med att till exempel Mathias Tegnér nu ska utreda företagares trygghetssystem handlar inte om kompetens – han är utbildad civilekonom och har arbetat som ekonomichef i näringslivet – utan att det alls väcker frågan om utredningen kommer vara oberoende. I synnerhet som det är del av ett större mönster.
I juni kom slutbetänkandet i utredningen om pedagogisk omsorg. Utredaren var det miljöpartistiska kommunalrådet Linda Eskilsson som har barnomsorg och jämlikhet som hjärtefrågor. Föga förvånande präglas utredningen av vänsterpolitiska utgångspunkter. Enligt Eskilsson är daghem mindre formaliserade än förskolor och därför har de lägre kvalitet och bör läggas ned.
I maj utsågs Karolina Skog (MP), riksdagsledamot, ekonomisk-politisk talesperson och tidigare miljöminister, att utreda social bostadspolitik. Också hennes hjärtefråga. Tyvärr verkar Skog bekräfta alla farhågor i ett avsnitt av podcasten Bopolpodden (5/6). ”Uppdraget ger mig en möjlighet att vara opinionsbildare. Och jag kommer inte att vara försiktig”, sa hon. Något som Barometern-OT:s ledarsida (12/6) tidigare har uppmärksammat.
Dessa exempel är inte unika. Regeringens ovana att tillsätta politiker som utredare går tyvärr flera år tillbaka.
De oberoende utredningarna har tjänat Sverige och vårt politiska system väl. Men om regeringen inte upphör med politiska tillsättningar kommer de enbart betraktas som beställningsjobb. Det skulle undergräva förtroendet för mer än bara utredningsväsendet.