Vilka är det som får ekonomins hjul att snurra? Vilka skapar jobb och inkomster, ordnar skatteintäkter som försörjer välfärden? Jo, företagen. Framför allt de små. Drygt 99 procent av alla privata företag i Sverige har färre än 50 anställda (Ekonomifakta). Därför vore det väl konstigt om politiker som oroar sig för den höga arbetslösheten inte lyssnade på företagarna och deras företrädare – de som skapar jobb?
Konstigt, men dessvärre sant.
I en debattartikel i Norrköpings tidningar värjer sig föreningen Småföretagarnas förbundsordförande Leif Svensson och styrelsemedlemmen Maria Boborg-Trané mot politikernas arbetsmarknadslösningar, som de anser är kortsiktiga och tondöva inför verkliga anställningshinder. Som exempel tar de upp Moderaternas förslag om ”Förstajobbet-avdraget”; som syftar till att få in unga och nyanlända på arbetsmarknaden samtidigt som de utbildas under 18 månader. ”Men vad händer sedan?” undrar Svensson och Boborg-Trané.
Arbetsmarknadsåtgärderna ger ofta tillfälliga förbättringar i arbetsmarknadsstatistiken (har de styrande tur inträffar det under ett valår). ”Men när stödet gått mot sitt slut har flertalet av de människor som omfattats av åtgärden återigen blivit arbetslösa”, skriver företrädarna för Småföretagen. De ger en gedigen lista på åtgärder under åren som inte gett några varaktiga resultat: ALU-jobb, anställningsstöd, kunskapslyftet, plusjobb, friår, jobbklubb, aktivitetsgaranti, jobb- och utvecklingsgarantin, särskilt anställningsstöd, instegsjobb, nystartsjobb och nyfriskjobb.
”Det är ofattbart att politiker ännu inte har förstått att de i första hand måste underlätta för de mindre företagen så att de kan anställa.”
Nuvarande regering är inte bättre än den förra. Det färskaste greppet från Ylva Johansson (S) och Co är ”100-klubben”. Den är för företag som under en treårsperiod vill ge minst 100 nyanlända möjlighet till praktik. Moroten som erbjuds är en ”gräddfil till Arbetsförmedlingen” (DI 12/10). Lockelsen i det kan väl diskuteras. Fakta är dock att arbetslösheten är extra utbredd inom gruppen nyanlända samt att deras kompetens måste tillvaratas bättre. I går uttalade sig Oskar Nordström Skans, professor i nationalekonomi, om nyanländas möjligheter på arbetsmarknaden. Hans konklusion är att det måste skapas ”förutsättningar för dem att konkurrera med låga löner” (Sveriges Radio). Får vi gissa att även där talar expertisen för döva öron i den här regeringen, som darrar i skuggan av LO?
Därför använder sig återigen politikerna av kortsiktiga åtgärder riktade till stora företag. ”Även mindre företag kan vara aktuella för 100-klubben men vi hoppas givetvis att stora företag har ännu större ambitioner”, förkunnar statsministern.
Å, tack snälle herrn, säger småföretagaren och återgår till berget av arbetsuppgifter som åligger det lilla företaget. Även föreningen Företagarna, som företräder cirka 70 000 företagare, beklagar att regeringen exkluderar jobbskaparna – Sveriges småföretag – ur 100-klubben.
Slopat sjuklöneansvar för företag med färre än tio anställda, minskat antal krångliga regler, ett tryggare socialt skyddsnät för företagare och ett arbetsplatsförlagt lärlingssystem, är annars andra konkreta åtgärder som Småföretagarna skänker politikerna på silverfat. Är det någon som hör?