På Hongkongs gator demonstrerar hundratusentals människor för att skydda regionen från den kinesiska kommunistdiktaturens inflytande. Från Sverige är det däremot tyst. Utrikesminister Margot Wallström (S), som annars är direkt tystlåten, har inte yttrat ett ord till stöd för de demokratitörstande demonstranterna. Däremot har hon kallat skeendet intressant (TT 17/6).
När utrikesministern i februari läste upp regeringens utrikespolitiska deklaration för riksdagen påstod hon att Sverige skulle inleda ”en offensiv för demokratin”. För att göra det lite lättare för sig begränsade regeringen dock offensiven till att gälla Europa. Dock förklarade hon att den skulle märkas av i all utrikespolitik.
Om inte Hongkong är värt att stå upp för så är väldigt få delar av världen det. Hongkongs särskilda administrativa region, som det formellt heter, är formellt sett en del av Kina. Från 1841 och fram till 1997 var Hongkong en brittisk koloni. Alltsedan det illavarslande överlämnandet till Kina för 22 år sedan har dock Hongkong existerat under policyn ”Ett land, två system”. Till stor del styrs dock Hongkong från Peking med hjälp av politiska marionetter. Hongkongbornas främsta sätt att uttrycka sitt missnöje är just genom protester vilket har gjort folket till något av Sydostasiens fransmän på det området. Det råder heller ingen brist på allvarliga frågor att protestera mot.
Hongkong är unikt. Den ekonomiska friheten i regionen är världsledande, Hongkong har toppat amerikanska tankesmedjan Heritages ekonomiska frihetsindex 24 år i rad. På en yta mindre än Öland bor och verkar 7,4 miljoner människor. De betraktar sig inte som kineser. Enligt undersökningar från universitetet i Hongkong ser de flesta sig som hongkongbor, blott elva procent skulle kalla sig kineser. Ju yngre någon är, desto mer negativ är den till Kina.
Det som nu har drivit ut människorna på gatorna för att protestera är en reform som skulle kunna användas för att lämna ut brottsmisstänkta personer till länder som Hongkong saknar utlämningsavtal med, såsom Kina. Det är en allvarlig inskränkning av Hongkongs självstyre och demokratiska vilja och det finns ingen anledning att acceptera det. Sverige borde veta detta. Svensk-kinesiska Gui Minhai drev ett bokförlag i Hongkong men kidnappades i Thailand för att sedan som av en slump dyka upp i kinesiskt förvar.
Det pågår just nu en omfattande debatt i hela västvärlden om kinesiska företag ska få vara med och bygga nästa generations mobilnät. Dessa företag är tvungna att agera å den kinesiska statens vägnar och har en oroväckande mängd tidigare militärer i lönelistorna.
Den kinesiska diktaturen är ett hot mot demokrati överallt. I Hongkong såväl som i Sverige. Där saknar de vår frihet och skydd från den kinesiska staten. Ändå vågar de stå upp för vad som är rätt. Att Sverige inte står upp för demonstranterna gör inte skäl för talet om en demokratisk offensiv, det påminner mer om en reträtt.