Haveriet hos Transportstyrelsen går vidare i rasande takt. Stefan Löfvens presskonferens gjorde ingen klokare. Han hävdar själv att han inte fått information i ärendet förrän i januari i år. Det förefaller alltså som en mängd statsråd undanhållit information från sin egen statsminister. Löfven ämnar inte avsätta något av dessa statsråd. Det är nu upp till oppositionen att göra det åt honom, samtidigt som man granskar dessa i konstitutionsutskottet.
Den ansvarige ministern är Anna Johansson. Hon har beslutat sig för att skylla på sin statssekreterare. Det fina i kråksången är att han redan fått sparken, efter att Dagens Nyheter avslöjat att han låtit näringsdepartementet betala privata utlandsresor och dessutom ge honom traktamente. När han sparkades sa dock Anna Johansson att han hade gjort ett bra arbete som statssekreterare. Säkerligen har departementet upptäckt att det finns pappersspår mellan statssekreteraren och Transportstyrelsen eller Säpo, men inget mellan honom och Johansson. Kruxet är bara att han slutade i oktober 2016, men Johansson hävdar att hon inte visste något förrän januari 2017. Ska vi alltså tro på att kommunikationen angående eventuella risker för rikets säkerhet helt tystnade i tre-fyra månader?
Det har också framkommit att försvarsminister Peter Hultqvist känt till utredningen sedan mars 2017. Då informerade Försvarsmakten honom om att Säpo rekommenderat dem att vidta åtgärder. Han tycks inte ha reagerat nämnvärt. Det är med andra ord samma fel som Anders Ygeman begått, som känt till lutredningen sedan den startade i januari 2016 utan att se till åtgärder vidtogs mot Transportstyrelsen. Ygemans departement, justitiedepartementet, ska dock ha känt till frågan sedan hösten 2015.
Även Ardalan Shekarabi kände till läckan. Vi räknar alltså till fyra ministrar med skuld i frågan. Det är möjligt att Stefan Löfven faktiskt inte hade kännedom om läckan förrän generaldirektören sparkades. Men frågan är då vilket förtroende han har i sin egen regering? Flera ministrar har alltså oberoende av varandra struntat i att informera statsministern om en läcka i aldrig tidigare skådad omfattning. Ändå har Löfven fullt förtroende för samtliga ministrar och avser inte låta någon av dem ta sitt ansvar och avgå.
Det är fullkomligt obegripligt att regeringen har en arbetsordning där de olika departementen och ministrarna inte informerar varandra om potentiella hot mot rikets säkerhet. En minister som undanhåller sådan information från sin statsminister måste naturligtvis avsättas. Löfven gömmer sig bakom det faktum att Säpo vidtagit åtgärder och att tystnadskulturen inom regeringen skulle ha något med traditionell förvaltning att göra. Det är pinsamt. Nu måste oppositionen röja upp i träsket. Det anstår inte Sverige att ha ministrar som ignorerar hot mot rikets säkerhet.