Före valet hävdade du att du ville leda en samarbetsregering, som skulle söka stöd till både höger och vänster för diverse behövliga reformer. Energin, skolan, försvaret var några utpekade områden där blocköverskridande konsensus var eftersträvansvärt.
Jag höll med dig.
Här på ledarplats i Corren gick vi så långt att vi föreslog en S- och M-regering som skulle kunna slå sönder de gotiska knutar som hindrar den svenska samhällsutvecklingen att gå i rätt riktning. Förutom ovan nämnda områden lade vi till arbetsmarknads- och bostadspolitiken, de mest invecklade av dem alla. Jag förstår naturligtvis att det var svårsmält. En del överseende leenden och kommentarer i stil med att ”ja, när helvetet fryser till is!”, avslöjade komplexiteten i förslaget. Så inbiten är rivaliteten mellan S och M.
Men en mandatperiod med stadig riksdagsmajoritet hade kunnat se till att varaktigt förändra spelreglerna. Sedan kunde ni gå skilda vägar med väl uträttade arbeten som bäddar för en mer konstruktiv framtid, där ni återigen kan ligga i luven på varandra. För det behövs också i svensk politik!
Men, Stefan Löfven, det var ju inget alternativ för dig. Alliansen stod fast, trots valförlusten.
Fast redan före valet gjorde du ditt stora misstag: du surrade fast dig vid Miljöpartiet. Du hade inte självförtroende nog att ensam sätta dig och ditt parti i regeringsbåten, så som ni regerat förr. Alliansframgångarna har satt griller i huvudet på er.
Titta nu som här ser ut! S är nere på 25 procent. MP ligger bra mycket längre till vänster än vad ditt parti kommer att göra med dig som partiledare. Och så Vänsterpartiet på det! Under hot om extraval lyckades du kuva Alliansen med decemberöverenskommelsen, där ingår förhandlingar om energin, pensionerna och försvaret. Det sistnämnda är gjort – det var viktigt och bra, även om ni förmodligen gått längre utan de försvarsfientliga gröna vid bordet. Pensionerna. Ja, du såg ju mottagandet som MP fick i pensionsgruppen. Och hur ska det nu gå med energin? Det har inte börjat bra. Den utlysta stängningen av Ringhals 1 och 2 har knappast gjort de borgerliga, möjligen med undantag för Centern, förhandlingsvilliga. Den där extraskatten på kärnkraften är knappast ditt påfund, eller hur? Du har alltid insett betydelsen av en stabil elförsörjning för Sveriges industrier och export.
Nu har du åter börjat blicka över blockgränsen. Justitieminister Morgan Johansson bjöd häromdagen in Moderaternas Beatrice Ask för överläggningar om straffskalan. Hon svarade att hon gärna kommer, bara Alliansvännerna också får det. Småsint och surt? Ja, lite. Samtidigt, varför ska Ask släppa sina vänner om inte du släpper dina?
Sjöstedt ställde en relevant fråga till Åsa Romson under partiledardebatten förra söndagen: Kan MP sitta kvar i en regering vars bolag Vattenfall säljer tyska brunkolsverk? Hon svarade inte.
Nej, ska miljöpartisterna lämna regeringen får man nog bära ut dem.
Eller så kan du, statsminister Löfven - här kommer mitt förslag - be dem gå. Med enbart S-statsråd kan du få din samarbetsregering. Lite höger, lite vänster, lite som förr.
Inte för att allt var bra då, men bättre än nu.