Den nazistiska aktiviteten ökar, framför allt eftersom de lyckats organisera sig i främst Svenska Motståndsrörelsen (SMR) och Svenskarnas Parti (SvP), till skillnad från den splittrade rörelse som fanns för några år sedan.
Extremistisk aktivitet, så också i nazisternas fall, samlas ofta ortsvis och drivs fram av en hård kärna. Så skedde i exempelvis Karlskrona under 90-talet där Nationalsocialistisk Front, NSF, bildades 1994. Det partiet blev senare Svenskarnas Parti. Skillnaden nu är att många av de nazister som var aktiva under den förra organiserade nazistvågen på 90-talet har hållit kvar vid sin övertygelse och fortfarande ingår i kärnan kring SvP och SMR. Den dråpdömde Klas Lund är en sådan person. SvPs vice partiledare Anders Ärleskog var med och grundade NSF och satt i dess partiledning till dess att partiet upplöstes och bildade det som då hette Folkfronten och som senare blev SvP.
Det finns all anledning att agera. 2003 slog Nationella insatsstyrkan till mot SMR och grep dess ledare Klas Lund som senare dömdes för grovt vapenbrott och fängelse i sex månader. Att det var Nationella insatsstyrkan, den tyngst utrustade polisenheten i Sverige, och inte vanlig ordningspolis eller ens en piketstyrka som slog till säger en del om den nazistiska hotbilden då. Säpo bedömde att SMR höll på att etablera en ”halvmilitär styrka” och SMR har som Corren/NT rapporterade som mål att med väpnad revolution omkullkasta den svenska demokratin. Redan då borde allvarligare försök att åtala de gripna för terrorbrott gjorts. Nu verkar de av allt att döma vara försiktigare och förbereder sig med träningsläger inriktade på gatustrider snarare än revolution, av deras egna uppgifter att döma.
Men det finns också uppgifter som tyder på att Polisen inte tagit hotet från nazismen på allvar. Inför Kärrtorpsdemonstrationen var Polisens insatsbedömning minst sagt underdimensionerad. Detta trots att Säpo enligt egna uppgifter regelbundet underrättar Polisen om tänkbara hotbilder. Det måste ändras, det får inte finnas några naiva föreställningar om mängden våld nazister kan tänkas ta till.
För att undvika att fler människor söker sig till rashetsandets ideologi krävs också engagemang från närsamhället. Får nazismen grogrund på en ort kan de snabbt växa. Skolan, idrottsföreningar och andra civilsamhälleliga organisationer kan göra mycket för att skapa en tolerant och välkomnande miljö för att motverka hatiska stämningar. Antirasismen måste ha sin grund i vardagen. Inte minst för att det nazistiska våldet drabbar enskilda som engagerar sig för att andra människor ska få det bättre. Det kan vara kyrkan som ordnar fika för att välkomna nyanlända eller fotbollsklubben som tar ställning för att HBTQ-personer ska ha en självklar plats också i deras klubb. Ett samhälle där enstaka våldsverkare kan skrämma till tystnad är inte ett fritt samhälle.
Kärrtorpsdemonstrationerna är ett utmärkt exempel där tusentals människor slöt upp för att visa sin avsky mot nazismen. Men där visades också med all önskvärd tydlighet att civila gemenskapsaktioner tyvärr måste skyddas av ordningsmakten.