Riksdagsledamoten Eva Lindh (S) är majoriteten av sin tid i Östergötland.
Klockan 22:36 skickar hon mejlet, riksdagsledamoten Eva Lindh (S) från Linköping. Det är måndagskväll. Och hon är upprörd.
Samma dag har det i Corren publicerats en ledare med rubriken "Östgötska politiker är för mycket i Stockholm". Det känner hon inte igen sig i.
"Som riksdagsledamot är jag de allra flesta veckorna tre dagar i veckan i Stockholm. De andra fyra dagarna i veckan är jag på hemmaplan – alltså i Östergötland och i min hemkommun Linköping."
Hon avslutar med en uppmaning. Häng med oss får du se.
Så samma fredag ses vi på Jysk parkeringen i Åtvidaberg. Där sammanstrålar Eva Lindh, hennes riksdagskollega Johan Andersson (S) från Motala och kommunstyrelsens ordförande i Åtvidaberg Thomas Lidberg (S).
Först på agendan står ett företagsbesök på Expander. Där tar Thomas Lidberg in riksdagsledamöterna genom personalingången, till mottagningskommitténs förtret. Innan företagspresentationen reder Lidberg ut släktskapet med Andreas Skogh, chefen för anläggningen. Han berättar även att Christopher Karlsson, försäljningsansvarig, är tidigare fotbollsspelare i ÅFF.
Där och då personifierar Thomas Lidberg en av de viktigaste och troligen mest underskattade politikertyperna vi har – kommunpolitikern som har de långa linjerna och lokalkännedomen. Dessa rotade politiker lär också bli allt viktigare, givet hur arbetslivet för tjänstemän på kommunerna ändras.
För i dag har det blivit allt vanligare inom alla branscher att byta jobb oftare. Det här märks inte minst på högre poster. Undersökningar visar att många kommunchefer på mindre orter sällan bor i kommunen. Och när de kommunala tjänstemännens lokalkännedom inte längre kan tas för given blir det ännu viktigare för politikerna att vara förankrade på orten och se till att viktiga perspektiv inte har missats i beslut.
Men tillbaka till mötet på det framgångsrika Åtvidabergsföretaget Expander.
Över vaniljhjärtan och kaffe berättas det om verksamheten. Frågorna haglar från riksdagsledamöterna, om högt och lågt. Det pratas om vad som kan göras för att få fler unga att söka till industrin, om svensk innovationskraft och hur kontakterna med kommunen fungerar. Tidsschemat spricker snart. Och i all hast avslutas studiebesöket med en rundvandring. Där tas de obligatoriska bilderna till politikernas sociala medier.
Sedan är besöket över. Snart väntar ett nytt.
Vid en första anblick kan besök av den här typen framstå som ytliga, rent av pliktskyldiga. Men de fyller en viktig funktion.
Idén är ju att de folkvalda ska representera folket. Och för att kunna göra det behöver politikerna ha örat mot marken. Visst går det att scrolla sociala medier för att se vad som händer. Men det som framträder i flödet är en skev bild av verkligheten, där de som skriker högst hörs mest. Därför måste politikerna se till att ha en stark kontakt med väljarna – att mötas och kallprata över en varm kopp kaffe. Där, i det mänskliga mötet, byggs förståelse och förtroende.
Utbytet går också åt båda hållen. Som medborgare är det enklare att höra av sig till en politiker som man har träffat. Så det riksdagsledamöterna gör när de åker på företagsbesök eller visar runt skolklasser i riksdagen är att underhålla det finmaskiga nätet mellan väljare och valda. De säkrar markkontakten.
Det här är också skälet till att riksdagsledamöter inte ska tillbringa för mycket tid i Stockholm – en viktig del av uppdraget kan bara utföras i Östergötland.