Rekordfå barn kommer till världen. I Östergötland var det bara Linköping och Norrköping som under förra året hade ett födelseöverskott.
Trenden är nationell. Förra året var antalet födda barn per kvinna i Sverige det lägsta någonsin.
Lena Lundkvist, demograf på SCB, säger: "Vi har statistik om summerad fruktsamhet som sträcker sig flera hundra år tillbaka, och talet har aldrig tidigare hamnat under 1,5 barn per kvinna. Det har aldrig varit lägre än under 2023."
Minskningen har pågått sedan 2010 och verkar hålla i sig. Barnafödandet har fortsatt nedåt i år, enligt SCB.
Vad beror då det här på? Varför skaffar svenskar färre barn?
När forskaren Sofi Ohlsson Wijk, vid sociologiska institutionen på Stockholms universitet, för ett år sedan fick frågan i SVT beskrev hon nedgången som en stor gåta. Hon sa att inga av förklaringarna som forskarna brukar använda sig av håller, som ekonomi och familjepolitik.
Något som däremot står klart är att situationen ser liknande ut i många andra länder. I Italien och Spanien spås kraftigt minskande barnafödande. Och i flera asiatiska länder talas det om en demografisk kris.
I Sydkorea bor det fler i 70-årsåldern än i 20-årsåldern. I Japan är var tionde invånare 80-plussare. I Kina är andelen äldre i befolkningen kraftigt ökande.
Kanske är färre födda barn i Östergötland en del i den här internationella trenden.
Martin Kolk, docent i demografi vid Stockholms universitet, sa nyligen att om han skulle leta efter förklaringar till det minskade svenska barnafödandet så skulle det vara i globala kulturförändringar. Han talar om ett skifte "i hur vi ser på barnafödande och familjeliv i relation till andra delar av livet".
Vad är då detta för skifte? Konkret verkar det handla om att allt fler prioriterar karriär och andra självuppfyllande delar av livet framför barn.
Om det är en historisk förändring som vi just nu upplever återstår dock att se. Det kan fortfarande vända. I Sverige finns två andra nedgångar i barnafödande, i slutet av 70- och 90-talet.
Det står dock klart att redan de nedgångar som hittills har noterats kommer att få konsekvenser som blir märkbara i Östergötland. I många kommuner minskar det underlag för förskola och skola. Det lär innebära färre lärartjänster och färre skolor.
I nästa led blir det färre unga som kan ta hand om den åldrande befolkningen, vilket anstränger pensionssystem och äldreomsorgen. Det kräver i sin tur att vi jobbar längre i framtiden.
Om det sedan är så att vi verkligen genomgår en kulturell förändring kring att skaffa barn kan förändringarna bli svåröverblickbara. Långsiktigt riskerar befolkningen delas i två olika grupper. Den första är de som under livet alltmer förlitar sig på sig själva, som väljer det individualistiska spåret. Den andra gruppen är de som går emot den rådande trenden, med allt vad det innebär, och bildar stora familjer. Och detta kan skapa helt nya spänningar kring hur det offentliga ska organiseras.
Barnen är framtiden. Och när de blir färre blir framtiden en annan.