Vem som äger gårdarna i ett område påverkar livsvilkoren för hela bygden.
Fredrik Daveby utreder på uppdrag av regeringen reglerna som styr hur och vem som får köpa mark i Sverige.
Den här statliga utredningen är – trots att den inte har gjort mycket väsen av sig – en av de viktigaste under mandatperioden. Skälet? Att det spelar roll vem som äger jorden och skogen i en bygd.
Ett skogsbolag ägt av en saudisk oljefond eller holländsk pensionsfond bryr sig knappast om hur skogen ser ut eller om artrika hagar betas. Inte heller gör det någon skillnad för det ansiktslösa ägandet ifall lanthandeln överlever eller hur människorna i grannskapet mår. Ägare som bebor och brukar en gård värderar däremot levande lokalsamhällen och vackra landskap.
Det här är också anledningen till att jordförvärvslagen finns – för att få människor att bo och verka i glesbygd. Och för att enskilt och spritt ägande bygger goda samhällen.
Målet om att skapa en grogrund för levande lokalsamhället i hela landet uppnås på två sätt. Dels genom att jordförvärvslagen hindrar och försvårar för aktiebolag och andra juridiska personer att köpa på sig mer mark. Dels genom att gårdar där det bedrivs jord- och skogsbruk i glesbygd i första hand ska säljas till människor som vill bo på fastigheten och fortsätta att bruka den.
Förra året varnade dock landets alla länsstyrelser för att lagen inte kan upprätthållas. Risken är att alltmer mark tas över av bolag, tvärtemot emot riksdagens vilja.
Vad är det då som gör att lagen inte kan upprätthållas? I huvudsak märks två trender. Dels verkar allt fler markägare intresserade av att utnyttja ett gammalt sätt att kringgå lagen. Det handlar om att testamentera gårdar till aktiebolag, som arvingarna i sin tur har aktier i. Dels verkar det finnas många förmögenhetsrådgivare och investerare som letar febrilt efter nya sätt att runda lagen. Ett sådant upplägg satte också riksdagen stopp för förra året.
Varför ser vi då den här utvecklingen nu? Enligt Fredrik Daveby behöver vi gå tillbaka 15 år i tiden för att förstå.
– Efter förra finanskrisen började många kapitalplacerare att titta på vad som går att investera i och som inte tappar i värde vid en kris. Då identifierades alternativa placeringar, bland annat infrastruktur, jordbruks- och skogsmark. Och där började det. Därefter har allt fler valt att diversifiera sina portföljer. Till och med våra svenska AP-fonder har köpt jordbruksmark på andra sidan klotet. Så du behöver inte fråga mig vad som händer om det blir en marknad för en bolagsmark, för det har vi svar på internationellt.
Det som i stort har hindrat motsvarande utveckling i Sverige, där utländska fonder lägger under sig områden stora som kommuner, är jordförvärvslagen. Visserligen finns det redan betydande arealer ägda av bolag och andra institutioner även i Sverige. Men dessa kontrolleras för det mesta av Svenska kyrkan, staten och de gamla skogsbolagen med stabila svenska ägare.
Så den bolagsägda mark som når fastighetsmarknaden är försvinnande liten. Och när lågt utbud har sammanfallit med hög efterfrågan från investerare har priserna på bolagsmark i Sverige skjutit i höjden. Det här har lett till att det numera går att få omkring 30 procent mer betalt för skogsmarken om den går att köpa i ett aktiebolag – och ett än hårdare tryck på att kringgå lagen.
Fredrik Daveby, regeringens särskilda utredare av jordförvärvslagen.
Det är också här Fredrik Davebys utredning tar vid. Jordförvärvslagen behöver ses över när tiderna har ändrats.
Agronomen Fredrik Daveby framstår också som väl rustad för uppgiften. Med ett par vd-poster i bagaget förstår han den affärsmässiga logiken bakom markaffärer. Men han vet även vad det vill säga att bo och verka på landet. Mellan Åtvidaberg, Västervik och Valdemarsvik driver han lantbruk. Gården har gått i arv i snart 13 generationer.
Jag har börjat se jordförvärvslagen i allt, säger han och småskrattar.
– När jag hör på nyheterna att det är intressant för kriminella att smuggla droger till Sverige, eftersom vi har en stor obefolkad skärgård som är svår att bevaka, till och med då ser jag jordförvärvslagen.
Sedan blir han allvarlig och förklarar hur han tänker.
– Om vi inte har fastboende i skärgården har vi en mycket större sårbarhet kopplad till skydd av gränserna. Då är det få ögon och öron. Och ju fler fastigheter i skärgården som säljs till människor som inte vill bo där fast desto mer avfolkat och sårbart blir det. Som utredare är jag skyldig att uppmärksamma den problematiken och andra.
Här kommer Fredrik Daveby in på en annan sida av jordförvärvslagen, som nog få i Sverige ser. Att den även är försvarspolitik.
I Norge är det här perspektivet mer levande. Landets strikta reglering av jordägandet tillsammans med en generös jordbrukspolitik anses inte bara skapa en decentraliserad och spridd produktion av mat, vilket är basen i totalförsvaret. Dessutom gör den att det finns fler ögon och öron vid kris eller krig. Och för en fiende är det svårare att rycka fram genom befolkade områden än stora glest befolkade vidder.
I Sverige har visserligen avfolkningen på landsbygderna gått längre än i Norge. Men utan jordförvärvslagen hade befolkningen i många bygder troligen minskat än mer. För det lagen gör är att hålla borta en del köpare som är dålig för en levande landsbygd.
Den här principen bör också värnas framöver – att människor med drömmar och idéer ska ha få köpa gårdar, snarare än pensionsfonder på jakt efter alternativa investeringar. Den principen gör Sverige mer levande, vackrare och säkrare.