Plötsligt damp en oväntad nyhet ner. Hamid Zafar, känd för svenska folket som Rektor Hamid, har gjort en återkomst till offentligheten.
Zafar hade gjort sig känd som folkbildare inom integrationsfrågor. Som rektor i Biskopsgården, ett särskilt utsatt område i Göteborg, lyckades han vända den negativa utvecklingen på Sjumilaskolan och blev prisad av både politiker och media.
2018 utsågs han till Årets svensk av tidningen Fokus. 2019 fick han sommarprata i Sveriges Radio. Samma år blev han oberoende expert i Moderaternas integrationskommission. Ville tidningarna ha en kommentar om alltifrån Pisaresultat till radikalisering ringde de honom.
Han skulle till och med delta i På spåret.
Ja, inget kunde stoppa Rektor Hamid.
Bortsett från ett par grävande journalister, då.
För två år sedan avslöjade DN att Zafar under pseudonym skrivit grova antisemitiska och homofobiska kommentarer på Twitter, Flashback och den högerextrema sajten nationell.nu. Inläggen gjordes mellan åren 2011 och 2015. Då arbetade han bland annat som utredare på Skolinspektionen (17/10—2020).
Efter avslöjandet och efterkommande drevet valde Zafar att lämna offentligheten. I torsdags gjorde han comeback. I en essä publicerad i nätmagasinet Kvartal beskriver han hur hans komplexa bakgrund fick honom att hamna där han hamnade (1/9).
Zafar kommer ursprungligen från Afghanistan, men kom till Sverige som femåring med anledning av Rysslands invasion. Hela hans liv har präglats åt att försöka förstå krig och staters imperialistiska ambitioner. Däribland USA och Israel, som han betraktade som USA:s högra hand.
Hans jakt efter sanningen tog honom till obskyra nätforum där han föll för grupptrycket och började bruka den osmakliga jargongen.
Fallet Rektor Hamid väcker tankar om såväl cancelkultur som förlåtelse. Å ena sidan var han inte en vilsen tonåring när han anklagade svenska politiker för att gå sionisternas ärenden. Även om han inte uttryckte sina åsikter publikt kan hans arbete och gärning ha påverkats av dem. Det offentliga jaget och det privata jaget är trots allt samma person.
Å andra sidan är människan komplex och lättpåverkad. Vuxna människor har lätt att falla för konspirationsteorier när verkligheten blir skrämmande och obegriplig. Det visades inte minst under pandemin.
Slutsatsen från hela händelsen är följande: ingenting är någonsin enkelt. Svartvita tolkningar förenklar verkligheten. Om svenska folket väljer att ta tillbaka Rektor Hamid återstår att se. Det är upp till bevis ifall han verkligen ångrar det han skrivit. Men om vi inte kan förlåta någon som offentligt löpt gatlopp, förlorat anställningar och anseende samt verkligen bett om ursäkt … vem kan vi då förlåta?
Om inte annat har vi fått ett intressant etiskt dilemma att bita i under kommande tid.