Redan på valnatten tackade Fredrik Reinfeldt för sig. Att han lämnar statsministerposten är en direkt följd av valresultatet, trots att de inte gick till val på att bilda regering övertrumfade de rödgröna partiernas samlade valresultat Alliansens. Vid ett sådant scenario hade Reinfeldt lovat att avgå. I söndags kväll höll han det löftet. Men att han redan då även skulle kliva av som moderatledare var det få som trodde. Så här dagarna efter valet framförs också kritik mot hans snabba sorti. Kaos väntar i riksdagen och den starke ledaren hade behövts i detta besvärliga läge. Visserligen var hans exakta ord att han ska avgå i vår, men i samma stund som orden yttrades blev Reinfeldt en föredetting.
Om vem som ska axla manteln handlar nu diskussionen i och om Moderaterna. Det bör bli en kvinna - ett argument som gränsar till banalitet, samtidigt som det är helt rätt i tiden. Dessbättre råkar den främsta kandidaten till partiledarposten vara just kvinna, även om det naturligtvis inte är könet som gör att Catharina Elmsäter-Svärd förmodligen blir M:s nästa ordförande. Hon är en färgstark och omtyckt person inte minst internt i partiet. Här i Östergötland borde hon ha det förspänt eftersom det var under hennes ledning som infrastrukturminister beslutet om Ostlänken klubbades igenom.
Bakom framgången Reinfeldt stod en ofta än mer populär Anders Borg. Hyllad finansminister som fick sina största erkännanden utomlands. I krisens Europa stod Borg för de svarta siffrorna bland röda. Borg och Reinfeldt uppbackade av PR-geniet Per Schlingmann skapade och genomförde idén med de Nya Moderaterna. Ett långlivat och segerrikt uppslag som visat sig vara mer än ett projekt. Utan Reinfeldts ultimatum ”förändra er eller dö” hade M aldrig fördubblat sina röster från katastrofvalet 2002 till toppnoteringen 2010, och då hade Alliansens framgångssaga stannat vid fiktion. I stället kan konstateras att den på åtta år ”förborgerligat Sverige”, som Reinfeldt själv sade i en av sina sista intervjuer som statsminister (SvD 7/9). I dagens Sverige lönar det sig att arbeta, fler har råd att köpa tjänster till hemmet, valfrihet i välfärden är en självklarhet och Sverige har en internationellt erkänt välskött ekonomi.
En annan av Alliansens och nya M:s främsta bedrifter är att de förändrade Socialdemokraterna. Partiet vars världsbild slogs i spillror med valförlusten 2006 och ännu en gång 2010. S-hegemonin var störtad och även om det satt långt inne tycks nu Stefan Löfven, Carin Jämtin och övriga socialdemokrater accepterat sin nya roll som ett parti bland andra. Belåtenheten över det drygt 30-procentiga valresultatet tyder på det, liksom att självklarheten i att S ska regera i koalition, inte ensamt. Även om en del röster höjts för det senare när kaos hotar i riksdagen.
En epok är över, men en ny tar vid. Reinfeldt, hans moderater och Allians har förändrat det politiska Sverige på ett sätt som inte går att vrida tillbaka - majoriteten vill det inte ens. Det är Reinfeldts främsta gärning och det som hans tid som statsminister bör bli ihågkommen för.