Det finns en skogsmiljardär som kan få avgörande betydelse i valet 2026 – om han vill. Han heter Karl Hedin.
Men låt oss ta allt från början.
Riksdagsval avgörs ofta av ett fåtal väljare som står och väger mellan två block. I förra valet var landsbygdsbor en sådan valavgörande grupp, som alla partier ville locka till sig.
Men hur blev det så? För att förstå det behöver vi gå tillbaka till Centerpartiets förflyttning under Annie Lööf. När C började stödja S blev Centerns gamla kärnväljare – borgerligt sinnade landsbygdsbor – vilsna. Plötsligt stod de och vägde mellan blocken, och kampen mellan partierna var igång.
Nästa valrörelse ser också ut att bli en återupprepning av den förra. Centerledaren Muharrem Demirok, från Linköping, meddelade för en tid sedan att han vill se Magdalena Andersson (S) som statsminister.
Beskedet skingrar alla tvivel om var Centerpartiet kommer att stå i valet 2026. Det blir på den röda sidan. Och det här bäddar för att väljare utanför storstäderna återigen är en grupp som kan röra sig mellan blocken.
Centern har också fler landsbygdsväljare att förlora. Men det har även partierna i och bakom regeringen – M, KD, L och SD. Skälet till det är svikna löften.
Markägare lovades av regeringspartierna att äganderätten till skog skulle stärkas. Små privata skogsägare skulle inte längre komma i kläm, när staten av miljöskäl förbjuder skogsbruk utan att den drabbade får ersättning. Halvvägs genom mandatperioden har inget hänt.
Löftena om att underlätta för svenskt lantbruk, som tyngs av ett statligt regelberg och höga skatter, har också kommit på skam. Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) sätter allt hopp till uppdateringen av den nationella livsmedelsstrategin. Men än så länge har inget ändrats. Och erfarenheterna från tidigare är att livsmedelsstrategin inte gör skillnad i verkligheten, utan förblir en pappersprodukt.
Det är alltså osannolikt att regeringen ska uppfylla det som lovades landsbygdsväljarna. Och det här gör att vi inför valrörelsen 2026 befinner oss i en märklig situation.
Det är uppenbart att i grunden borgerligt sinnade landsbygdsväljare återigen kan få en avgörande roll i valet. Samtidigt behandlas gruppen styvmoderligt. C:s vänstersväng och regeringspartiernas svikna löften gör att båda blocken skjuter gruppen ifrån sig.
Så vad återstår?
Möjligen att väljare som prioriterar skogs-, jordbruks- och landsbygdspolitik i allt högre grad dras till nischade mindre partier. Likt Landsbygdspartiet oberoende, som finns representerade i kommunfullmäktige i Kinda och Valdemarsvik. Vargens utbredning kan också tänkas att driva på en sådan rörelse, då vargmotstånd är en hjärtefråga för Landsbygdspartiet. Men påverkan lär ändå bara vara på marginalen.
Det som däremot kan göra skillnad är om någon som är känd och med förtroende bland många landsbygdsväljare gav sig in i politiken inför valet 2026. Och det här för oss in på Karl Hedin, sågverksmiljardären som blev rikskänd efter att oskyldigt ha gripits för vargjakt.
För det ser ut som att han under många år har byggt upp en väljarbas, lite utanför storstadsmediers blickfång. Karl Hedin har turnerat riket runt och dragit fulla hus, som i Skärblacka och Virserum. Han är en profilerad röst i skogsdebatten, och syns allt oftare i tv och tidningar.
Så om Karl Hedin på något sätt skulle ställa upp i valet 2026 är det inte osannolikt att han skulle attrahera en betydande del av de landsbygdsväljare som ser ut att få stor betydelse för valutgången.
Det mest anmärkningsvärda är dock hur Centern och regeringspartierna på ett närmast perfekt sätt har skapat en grogrund för att förlora valets viktigaste väljargrupp till en ny politisk kraft. I synnerhet Centern och Moderaterna har tradition och kunskap av att driva frågor viktiga för hela landet och vara attraktiva för människorna utanför storstäderna. Varför de övergivit den positionen nu är obegripligt.
Om Karl Hedin vill ge sig in i politiken är högst osäkert. Riksdagspartierna har dock bäddat för att han kan få avgörande betydelse i riksdagsvalet 2026.