Andreas Norlén, riksdagens talman, har gett ut en bok. "Talmannens guide till svensk poesi", heter den.
Skriften innehåller dikter av hundra svenska poeter från fem århundraden. Det är en typ av svensk poesis 'greatest hits', där Andreas Norlén står för urvalet.
Att Norlén har starka östgötska band märks tydligt. Inte bara lyfts det fram att Tomas Tranströmer jobbat på Roxtunaanstalten, Verner von Heidenstam bodde i Östergötland och Per Daniel Amadeus Atterbom stammar från Åsbo socken. Även "Så grant står Östergyllen" är inkluderad.
Det här – att dikterna är ett personligt urval – är Norlén närmast övertydlig med i sitt förord. Han vill inte att det ska dras några större växlar kring urvalet. Det är förståeligt.
För just nu finns det en politisk laddning i att ge ut en skrift som gör anspråk på att sammanfatta svensk poesi från Gustav Vasa fram till i dag. Orsaken är att regeringen har beslutat att det ska tas fram en kulturkanon. En kommitté arbetar bland annat med att avgöra vilka litterära verk som ska finnas med på litteraturlistor för skolan.
Det är därför förståeligt att Andreas Norlén, som är mån om att hålla på etiketten, inte vill att hans poesiguide ska ses som ett inlägg i debatten om kulturkanon. För talmannen ska stå utanför partipolitiken.
Talmannen företräder riksdagen och är dess främsta representant, vilket gör honom till näst högst i rang i riket efter kungen. Det är också ett uppdrag med representativa inslag som påminner om kungahusets.
Möjligen är det också i det här ljuset som den inbitne rojalisten Andreas Norléns engagemang för svensk poesi ska ses. Han fyller ett tomrum i svensk offentlighet, som uppstod när kung Carl XVI Gustaf valde en näringslivsprofil snarare än kulturprofil.
I boken "Kungen – Sveriges ledare" (2023) undersöker ekonomiprofessor Mikael Holmqvist hur kungen har profilerats som statschef:
"Som nybliven statschef ville kungen skapa sin egen profil, ett eget varumärke för att prata på modernt ledarskapsspråk. Han säger i en intervju från 1978 att han ville hitta 'min egen nisch, och bygga upp min egen fasad utåt på något sätt.' Kungens företrädare, hans farfar Gustaf VI Adolf, profilerades tydligt som en kultur- och vetenskapskung, av såväl sig själv som kungahuset och omgivningen."
Kungens fokus på frågor som ledarskap och entreprenörskap har indirekt skapat en efterfrågan på att någon annan i offentligheten kan lyfta och hylla kulturen. Och den här efterfrågan verkar Andreas Norlén ha snubblat över när han i ämbetet har reciterat poesi. För hans kärlek till poesi visade sig väcka uppseende. Utantilläsningen visade sig inspirera andra, något som ledarsidans krönikör Jonatan Lönnqvist nyligen berörde.
Att Andreas Norlén med talmansämbetet i ryggen försöker väcka intresse för svensk poesi är lovvärt. Han visar också hur rollen som talman kan användas till att sprida goda opolitiska budskap och ta stor plats.
I detta finns dock en viss ironi. Den store rojalisten Andreas Norlén fyller bland annat genom sin poesiguide ett tomrum i offentligheten som kungahuset historiskt har tagit. Han är östgöten som ofrivilligt utmanar kungen – en dikt i taget.