Tjuvfisket ökar. Jämfört med förra året har anmälningarna om brott mot fiskelagen fördubblats under andra kvartalet i år (Fiskejournalen 17/8). Särskilt under coronapandemin har intresset för sportfiske exploderat. Fiskekortsförsäljningen rusade i början av sommaren. Men alla skaffar inte ett kort.
Kanske finns det också en uppfattning om att det inte behövs fiskekort. Att vattnen tillhör alla genom allemansrätten, och ägs av ingen. Den eventuella okunskapen om att fisket disponeras av enskilda kan i så fall vara en effekt av statens strävan att marginalisera de privata vattenägarna. Efter år 1985 är det möjligt för alla att fiska med handredskap längs kusterna, såväl som i de stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland.
Att fler intresserar sig för fiske är en i grunden god utveckling. Att fiska är inte bara en vacker naturupplevelse kryddad med en spännande väntan. Den som behåller fångsten lär sig även naturens kretslopp och att skörda det som ges.Om intresset för fiske fortsätter att öka finns det dock en risk för mer tjuvfiske såväl som utarmning av fiskebestånd.
Kanske är det inte en tillfällighet att det är längs med ostkusten, med det fria handredskapsfisket, som det larmas om färre gäddor. Tillsammans med övergödning och ökat tryck från predatorer klassas sportfisket som bidragande till nedgången. I vattnen i Blekinge, Kalmar län och Östergötland kan det till och med krävas områden med fiskeförbud för att rädda gäddorna.
Där det råder ett fritt handredskapsfiske finns inte förvaltartanken tydligt närvarande. Den kanske viktigaste komponenten för hållbart nyttjandet av naturresurser – att den ägs, vårdas och prissätts – saknas. Istället är det som upplagt för en situation som påminner om teorin om allmänningens dilemma. Där alla nyttjar en naturresurs men ingen vårdar den. Varje enskild individ tjänar mest på att kortsiktigt maximera sitt uttag ur allmänningen av exempelvis fisk, innan någon annan hinner före. Motsatsen till den här situationen är fiskevatten ägda av enskilda.
Där vattenägarna fortfarande förvaltar fisket och säljer fiskekort finns ett tydligt intresse att vårda och bevaka bestånden av fisk och kräftor. Och den som köper ett fiskekort får en prislapp på att det inte är gratis att förvalta naturens skafferi och äventyrspark. Självklart ska många ges en möjlighet att njuta av fiske. Men för att det ska vara långsiktigt hållbart bör den lokalt närvarande förvaltningen och tillsynen som ägarna av vatten står för stärkas.