Olof Palme, 1986. Anna Lindh, 2003. Och om det inte vore för Säpos gedigna arbete, kanske Annie Lööf, 2022.
Förra veckan blev det känt att nazistsympatisören som mördade psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren i Almedalen hade en högre måltavla – Centerpartiets partiledare. I ett polisförhör uppgav han att han hade för avsikt att ta hennes liv.
Nyheten är förskräcklig, men knappast chockerande. Lööfs existens är som ett rött skynke för extremhögern. Som kvinna, antinationalist och förespråkare av mångfald uppfyller hon alla kriterier för näthatets måltavla. Dödshot är en del av vardagen för henne.
En annan, inte särskilt chockerande, detalj är att mördaren sympatiserade med Sverigedemokraterna. Även 2014 befann han sig i Almedalen, iklädd en SD-tröja. Enligt uppgifter till Expo skulle han då ha sagt till en representant för nazistiska Svenskarnas parti att han ”sympatiserar med Sverigedemokraterna men jag stödjer er också” (6/7).
SD:s propagandaorgan Riks har publicerat över 180 Youtubeklipp med Lööf i fokus. Bland annat kallas hon för ”Sharia-Annie”, utmålas som ”ett hot mot demokratin” och hånas för sitt utseende.
Tidningen ETC berättar hur partiet anställer så kallade nätkrigare för att piska upp drev i sociala medier (26/8). Partiets kommunikationsavdelning står bakom de populära Facebooksidorna Politiskt inkorrekt (87 000 följare) och Sverigebilden (21 000 följare). Där lägger de avlönade nätkrigarna dagligen upp inlägg och bilder som syftar till att grovt smäda den rödgröna sidan.
Ofta hamnar enskilda politiker och opinionsbildare i skottgluggen. Annie Lööf är bland de mest utsatta. Ett flertal inlägg beskriver henne som landsförrädare och mytoman (26/8).
Och nyligen avslöjade researchföretaget Acta Publica att nästan 300 politiker som ställer upp i valet på såväl kommunal och regional som riksnivå har högerextrema kopplingar (25/8). Av dessa fanns 214 på SD:s listor.
Med andra ord: det hat som kunde ha kostat Annie Lööf livet kommer inte från samhällets marginaler. Hon tvingas redan sitta i plenisalen tillsammans med människorna som sanktionerat det.
Företrädare för M, KD och L har alla pliktskyldigt uttryckt solidaritet med Lööf. Men nu när den samlade borgerligheten efter många om och men öppnat dörren för SD är det dags för en verklig diskussion om hotet från högerextremisterna.
Högersidans undfallenhet i sammanhanget skaver. Det går an att tala högt om hotet från islamister. Men när hotet kommer från organiserade rasister möts vi av besvärade leenden och tomma fraser. Denna attityd kommer inte att fungera i det långa loppet.