Svensk djurhållning är i regel god och har ett högt förtroende hos befolkningen. För att sådana goda betyg ska upprätthållas, och för att vi fortsatt ska kunna ta del av de livsmedel djurhållningen ger, är det däremot viktigt att det finns veterinärer så att djuren kan hållas friska och få vård.
Dessvärre visar Riksrevisionens nya rapport att Jordbruksverket misslyckats med sitt uppdrag att säkerställa tillgången till veterinärer i landets alla delar. En del av Jordbruksverket är de statligt finansierade distriktsveterinärerna som ska garantera tillgång till veterinär service dygnet runt i hela landet.
Det har inte lyckats, vilket i praktiken innebär att bönder som söker vård för sina sjuka djur behöver vänta för länge. Enligt rapporten har distriktsveterinärernas verksamhet inte heller lyckats med uppdraget att upprätthålla konkurrens på likartade villkor. Det anslag Jordbruksverket disponerar för att garantera veterinär service kan ges till både de egna distriktsveterinärerna och privata utförare.
Dessvärre visar Riksrevisionen att ”nästan hela” anslaget gått till distriktsveterinärerna. Av den anledningen riskerar privata veterinärkliniker att slås ut i ett läge där vi behöver fler utförare, inte färre.
Även utan Jordbruksverkets brister finns det utmaningar för att kunna upprätthålla en pålitlig och heltäckande veterinärkår. Det är nämligen ett bristyrke i Sverige. Ständig tillgänglighet och etiska dilemman på jobbet kan bidra till en avskräckande arbetsmiljö. Det påverkar möjligheterna till att rekrytera. Eftersom det finns gott om veterinärer i andra länder med brist på efterfrågan är det också angeläget att underlätta för utländska veterinärer att arbeta i Sverige.
Även regeringen får sig en känga i Riksrevisionens rapport. Den har inte följt upp de uppdrag som getts åt Jordbruksverket. Den ouppmärksamhet på problem som rapporten visar förstärker det politiska mönstret av att förpassa jordbruks- och djurhållningsfrågor till periferin. En stadscentrerad politik går an så länge man inte märker av lantbrukarnas kamp för att få vardagen att gå ihop. I ett krisläge kommer däremot deras avgörande roll bli tydlig när det kan bli svårt att få mat på bordet.
Att ha god tillgång till vård för sina djur är grundläggande i sig, men även för att våga utöka sitt djurbestånd. Det är särskilt viktigt att svenska bönder vågar det, eftersom de i ett internationellt perspektiv är hjältar när det kommer till god djurhållning och låg antibiotikaanvändning.