Förra veckan presenterade riksdagens blocköverskridande pensionsgrupp ett förslag om att reformera premiepensionssystemet. Syftet är höja kvaliteten på de fonder som pensionssparare kan välja mellan. Bland annat ska en ny nämndmyndighet inrättas för att hantera upphandlingen av fonder. Upphandlingen ska ske på marknadsmässiga grunder och erbjuda spararna så ”bra och prisvärda” fonder som möjligt.
Dock ska detta inte gå ut över valfriheten i systemet. Därför ingår det också i den nya myndighetens uppdrag att tillhandahålla ett brett utbud av fonder med olika risknivå och investeringsinriktning. Inget tak ska finnas för hur många fonder som får erbjudas på fondtorget, men det uppskattas ligga i nivå med den valbara delen av tjänstepensionen. Alltså omkring 150 till 200 fonder, jämfört med dagens närmare 500.
Förslaget är en välkommen trygghetshöjning för alla pensionssparare. De senaste åren har det alltför ofta rapporterats om oseriösa och i värsta fall rent utsugande fondföretag, med aggressiva säljmetoder. Dessa kan orsaka stor skada för enskilda människors försörjning.
Att till exempel ta ut omotiverat höga avgifter drar pengar som annars skulle sparats och kunnat öka i värde. Det kan tyckas som att det inte är stora summor, men med ränta på ränta över hela arbetslivet kan det beröva pensionärer på betydande belopp. Om fonderna därtill sköts illa och inte hänger med den allmänna tillväxten, skapas ännu större luckor i pensionen.
Med högre krav på de fonder som får verka inom premiepensionssystemet minimeras risken för att enskilda, utan egen förskyllan, inte kan leva ett gott liv på sin pension. Ingen ska riskera att bli blottställd av skrupelfria aktörer. Särskilt inte eftersom systemet är ofrivilligt då det betalas via skattsedeln.
Pensionsgruppens förslag är också viktigt för pensionssystemets långsiktiga hållbarhet. Övergången från förmånsbaserad till avgiftsbaserad pension under 1990-talet var nödvändig främst av ekonomiska skäl. Att den arbetande befolkningen var tvungen att försörja den pensionerade var helt enkelt för kostsamt.
Men den är även att föredra ur ett moraliskt perspektiv. I stället för att lägga bördan på framtida generationer, bör pensionen bygga på det arbete och den välståndsutveckling som man själv är med och skapar under sitt yrkesliv. Detta är grunden för både inkomstpensionen och framför allt premiepensionen. För att premiepensionen ska kunna bevaras, och helst utökas, måste den dock åtnjuta allmänt förtroende och legitimitet.