Danskarna agerar till synes resolut för att försöka stoppa smittan. Landets omkring 17 miljoner minkar, som återfinns på
1 100 gårdar, ska omedelbart avlivas. Bosatta på norra Jylland, där viruset upptäckts, uppmanas att inte lämna sina kommuner. Skolor stängs. Men det kan vara för sent. Det muterade viruset verkar redan i somras ha spritts till Bornholm. Även i Kroatien har det upptäckts hos människor.
I den danska tidningen Politiken (6/11) beskrevs det muterade viruset hos minkar som en skandal som kan bli kostsam för landet. Och oron är befogad.
En ökad misstänksamhet mot danska jordbruksprodukter skulle kunna slå hårt mot landets export och ekonomi. Dessutom är det inte första gången som den danska djurhållningen diskuteras med koppling till smittspridning.
År 2013 pekades danska grisbönder ut som en riskgrupp för att bära på den antibiotikaresistenta bakterien MRSA. Orsaken var den höga användningen av antibiotika inom dansk djurhållning.
Ny statistik från EU (21/10) över antibiotikaåtgågen visar dock att Danmark är långtifrån värst. Tyskland använder mer än dubbelt så mycket antibiotika per kilo skattad vikt, jämfört med Danmark. Polackerna använder mer än fyra gånger så mycket – och italienarna över sex gånger så mycket – som danskarna. I särklass minst antibiotika används i Sverige.
Det är tydligt att djurhållning spelar roll när det handlar om smittspridning, även i Europa. Där finns ytterligare en anledning för svenska konsumenter att kontrollera varornas ursprung.
Därtill är den danska minknäringen, där coronaviruset har muterat, världens största exportör av minkpäls. Uppfödarna räknas i tusental. Sverige har ett 40-tal minkuppfödare.
Men att det är stora skillnader mellan länders lantbruksstrukturer och regler är något som inte alltid finns med i den svenska diskussionen. I podden Bonden & jag, som Lantbrukarnas riksförbund ligger bakom, beklagar sig en svensk lantbrukare över att om hon levererat det kött hennes barn får i skolmaten skulle hon ha riskerat fängelse. Hon beskriver hur kommunen och länsstyrelsen kontrollerar att hennes gård följer svenska lagar och regler, sedan köper kommunen in kött från Tyskland, Polen och Irland till skolbespisningen.
Många kommuner har ökat andelen svenska livsmedel i de offentliga köken. Men fortfarande är det en hel del som inte vill eller kan berätta var maten kommer ifrån.
Som coronapandemin återkommande har visat är det värdefullt med en stark svensk livsmedelsproduktion. Den säkrar maten vid en kris och den goda djurhälsan minskar risken för antibiotikaresistens. Men om kommuner och andra konsumenter inte väljer livsmedel som uppfyller svenska krav gynnas ett annat typ av lantbruk, ett där smittspridningar lär ha större risk att ta fart och sedan spridas till Sverige.