Tisdagens kommunstyrelsesammanträde bjöd på hetsig debatt. Inte konstigt. Majoriteten S, MP och FP vill använda den kommunala upphandlingen i partipolitiska syften och skapa en ny tjänstemannaorganisation som ska hålla koll på kraven – som inte är få.
Varje parti har sin egen agenda. Kristina Edlund (S) vill kräva praktikplatser i anbudsunderlagen, ”det här blir ett verktyg för oss att få ut vår politik”, säger hon. Nils Hillerbrand (MP) vill se krav på klimat- och miljöhänsyn och Daniel Andersson (FP) ser möjlighet till sociala dito. Listan tycks oändlig – och går alltså utöver de ordinarie krav en utförare ska fixa.
Det skaver rejält. Ändå hade oppositionen M, C och KD (inte SD, som röstade med majoriteten) förvånansvärt svårt att få fram var exakt som skon klämmer med beslutet. Att saken är dåligt förberedd och att det är svårt att förstå hur den nya organisationen ska fungera rent praktiskt, är absolut ett problem. Men det här är främst en principfråga - och på den borde den borgerliga oppositionen ha huggit som en kobra.
Hela poängen med offentliga upphandlingar är att lokala företag ska få chansen att konkurrera med den kommunala verksamheten. Mångfald och valfrihet gynnar i sin tur kommuninvånarna, vars behov och service är kommunens främsta uppdrag. I Linköping vänder koalitionen nu på steken och ser upphandling som ett verktyg för att få igenom sin politik. Och det kommer att missgynna de privata utförarna och därmed skada mångfalden.
För vad händer med de företag som av olika anledningar inte kan eller vill uppfylla något eller några av de ”politiska” krav som koalitionen kräver? Säg att en utförare har bra verksamhet, ekonomisk hållbarhet och på alla andra sätt uppfyller upphandlingskraven - men inte kan/vill ta emot praktikanter. Skälet kan vara exempelvis att arbetsbelastningen inte tillåter det, utföraren anser att det inte passar i tid eller helt enkelt inte vill. Ska företaget då diskvalificeras från upphandlingen?
Man svindlar inför de ideologiska skäl som kan komma härnäst. Dessutom – politiska majoriteter kommer och går. Ska upphandlingskraven skifta i samma takt? Företagare som tänkt ge sig in i upphandlingsdjungeln borde skälva vid blotta tanken. Faller utformningen av din företagsverksamhet inte politikerna i smaken, blir det tack och hej. Å andra sidan kommer nog många småföretag att inte ens bemöda sig med att lägga ett anbud. Är det värt tiden, pappersarbetet och merkostnaderna som alla dessa krav kommer att innebära? Det är frågan företagen kommer att ställa sig. För många blir nog svaret nej.
Inte bara i Linköpingsföretagare må bäva. I tisdags presenterade regeringens snabbutredning om upphandling och kollektivavtalsvillkor sitt förslag. Mer krångel, ökade kostnader och osäkerhet för många företag, spår Ulrica Dyrke, upphandlingsexpert på Företagarna. ”Det bådar inte gott” – särskilt inte för de små företagen.
Risken är att Linköping, och andra kommuner, kommer att sila mygg och svälja kameler. Man glömmer sitt centrala uppdrag: att tillfredsställa invånarnas behov på bästa sätt. Det är deras service, deras pengar, deras utlåtande som avgör hur väl de kommunala åtagandena uppfylls. Inte den ideologiska agendan.
Aj, det skaver rejält.