Bortom omvärldens mörka gungningar finns lokala ljusglimtar, segrar i det lilla. Förskolebussarna i Linköpings kommun blir kvar. Efter att först ha tänkt sälja två av de tre bussarna, ändrar kommunen sig efter föräldrars missnöje och engagemang.
Bussarnas vara eller icke-vara är till syvende och sist en kostnadsfråga – som allt annat. Historien lär oss emellertid att det finns värden bortom siffror och kalkyler. Som att barn ska få möjligheten att åka på längre utflykter och ta del av livet utanför förskolans lilla sfär. Museum, bibliotek, barnteater är upplevelser som stärker och fördjupar barnens inre liv.
Förutom spännande utflykter blir bussarna rullande förskoleavdelningar i sig. Pedagogen Ingegerd Persson berättade för Corren förra hösten hur samtalen uppstår om de saker barnen ser medan bussen kör. Passerar gruppen ett blommande rapsfält får barnen lära sig om vad raps används till (12/11). Lärandet blir mer spontant och lustfyllt. Det är ovärderligt.
Sedan tre veckor tillbaka finns ytterligare en dimension i konflikten. Sverige står inför en flyktingvåg av kvinnor och barn. De allra yngsta ukrainarna behöver trygghet och stabilitet så snart familjen fått fotfäste i det nya landet. I det ingår möjligheten till förskola och lärande.
Att bussarna överhuvudtaget köptes in från början berodde som bekant på bristen på förskoleplatser. Efter att kommunens förvaltning hösten 2021 gjort bedömningen att behovet inte längre fanns togs beslutet att sälja två av bussarna. När kommunen nu väntar ett tillskott av barn vore det oklokt att avveckla fungerande förskoleplatser.
Ur historien kan vi slutligen dra paralleller om olika samhällsgemenskaper och deras roller i att skapa en lite bättre tillvaro för oss alla. Kommunen – det offentliga – har den ofta otacksamma uppgiften att vara den resursfördelande och rationella aktören. Bland Excelark och balansräkningar finns inte alltid tid för lust och kreativitet.
Där har civilsamhället ett särskilt ansvar att stå upp för värden bortom det strikt materiella. En förälder vet att barnets lyckoskratt efter en särskilt rolig och lärorik dag på förskolan inte kan köpas för pengar.
Berättelsen om förskolebussarna lär oss att det är de till synes små sakerna som gör livet så mycket bättre för de inblandade. De är därmed alltid värda att stå upp för.