Sveriges beredskap är god, sa Per-Albin Hansson som bekant vid andra världskrigets utbrott. Han hade i sammanhanget rätt, för han avsåg inte det militära försvaret utan landets livsmedelsförsörjning.
Sverige hade under 1900-talet god planering för hur folket skulle få mat under kris och krig. Men i 2000-talets början skrotades alla sådana planer och lagren tömdes. Mer än något annat land i Europa förlitade sig Sverige på EU och på internationell handel.
Men nu tittar politikerna åter på hur livsmedelsförsörjning och livsmedelstrygghet ska uppnås. Sedan 2017 finns en nationell livsmedelsstrategi. Men den behöver kompletteras med en strategi för vem som gör vad vid en verklig kris. Jordbruksutskottet höll en öppen utfrågning om ämnet den 19 april. Där presenterades även en fördjupad rapport om sårbarhet i jordbruket.
En grundläggande svaghet som framkommer i rapporten är att det svenska jordbruket har problem med lönsamheten. Konkurrensnackdelarna är strängare vintrar, fler regler och högre skatter. I praktiken innebär det att svenska bönder får svårare att sälja sina varor utanför Sverige, och att den svenska marknaden har större andel import än jämförbara länder.
Den dåliga lönsamheten gör i sin tur att stordriften ökar. Det är inte bara gårdarna som blir färre utan även produktionsenheter som slakterier, mejerier och kvarnar. Få enheter gör kedjan svagare.
Beroendet av utländsk import är också större än vad vi vanligtvis tänker. Den officiella siffran brukar vara att hälften av all mat som äts i Sverige också produceras här. Men även det här-producerade är ofta beroende av importerade insatsmedel. Inte minst dieseln för att köra traktorerna är något vi måste köpa från utlandet.
Värt att nämna är vidare att den odlade jorden i Sverige minskar. Under 2010-talet minskade arealen med drygt 80 000 hektar, samtidigt som befolkningen ökade med fler än 900 000 personer. Än så länge finns den teoretiska möjligheten att föda hela befolkningen från de odlade jordarna, men förr eller senare behöver vi en strategi som skyddar odlingsmark från exploatering.
Ett annat problem som dålig lönsamhet orsakar för krisberedskapen är att färre personer har kunskaper inom lantbruk. De aktiva bönderna är äldre i Sverige än i till exempel Finland. Enligt Lantbruksbarometern 2019 ansåg 65 procent av lantbrukarna att det var svårt att rekrytera utbildad personal. Det ger inte mycket marginaler den dagen som produktionen måste ökas snabbt.
Den tryggaste livsmedelsförsörjningen får vi av en lönsam jordbruksnäring med en mångfald av aktörer över hela landet. Där är vi inte idag.