Att ge blod är att med en relativt enkel handling hjälpa andra människor. Den som är mellan 18 och 60 år gammal, frisk och väger 50 kg eller mer passar troligen som blodgivare, men det är färre än fem procent av befolkningen som är regelbundna blodgivare. Det är onekligen ett misslyckande för samhället som helhet.
I sommartider råder ofta brist på blod och i Östergötland har hemsidan inte uppdaterats sedan juni, med uppmaningen att lämna så att blodbankerna inte står tomma framåt augusti. Under sommaren går det också att lämna blod någon annanstans än på hemmaplan.
Att vara blodgivare är att vara solidarisk. Den som kan delar med sig till den som behöver. Och det sker utan tvång eller hot om våld. När vi betalar skatt är vi inte solidariska, då gör vi det vi måste för att inte bestraffas. Att bli hämtad av polis och åklagare för att du inte infunnit dig på blodgivningen och sedan tömmas på en knapp halvliter skulle vara ett fruktansvärt övergrepp på din kroppsliga integritet. Men när samma sak sker med pengar tycks det finnas en utbredd acceptans för en sådan ordning.
Den materiella belöningen för en blodgivare är låg, det är inget man gör för att tjäna pengar, utan för att helt enkelt ”ställa upp” och göra en insats. Att det sedan en tid tillbaka skickas sms när det blod du lämnat kommit till nytta för en annan patient, är hjärtevärmande och uppmuntrar till fortsatt givande.
Även andra typer av donationer, som organ eller benmärg, har också brist på givare, och det har föreslagits att större ekonomisk ersättning skulle kunna skapa ett ökat utbud av potentiella donatorer. Samtidigt finns invändningar att donation ska lämnas av mer altruistiska skäl och inte för egennytta. Det perspektivet har sina uppenbara begränsningar, vilket visar sig i att det råder ett konstant underskott på blodgivare och potentiella donatorer.
I den offentliga debatten finns det personer som beskylls för att ”godhetssignalera”, det vill säga att de uttrycker åsikter enbart för att visa hur fina och goda de är – till skillnad från andra. Den som inte nöjer sig med att posera skulle då kunna bli blodgivare och i handling också visa sig beredd att hjälpa andra. Den som inte drar sig för att kritisera den som signalerar godhet skulle kunna skaffa sig ett moraliskt övertag genom att lämna blod.
Så ta en paus från semestern, gör en insats, sprid budskapet om att du är blodgivare och ta dina järntabletter i trygg förvissning om att du nu blivit en lite bättre människa.