Nu blir det tuffare tag i svensk skola! Så presenterade Sveriges Radio nyheten om att regeringen tillsätter en utredning för varaktig trygghet och arbetsro i skolan. Enligt direktiven ska utredningen bland annat stärka lärarens mandat i klassrummet, förtydliga rektorns ansvar för trygghet, införa nationell kontroll av skolk och inrätta fler akutskolor dit elever som inte sköter sig kan flyttas.
Är detta verkligen exempel på tuffa tag? Det beror förstås på vilket perspektiv man tar. För de ungdomar som stör, bråkar och mobbar kan det naturligtvis upplevas som tuffa tag. Men för den stora majoriteten elever skulle förstärkt arbete för trygghet och arbetsro innebära lugnare dagar med mindre oro och med mer undervisning. Man skulle kunna säga att Tidöpartiernas utredning om arbetsro och trygghet faktiskt handlar om att göra skolan mjukare.
För svensk skola av idag må vara otydlig och flummig på sina håll. Men den är definitivt ingen dans på rosor eller särskilt mjuk för eleverna som är i den. År 2022 anmäldes fler än 900 fall av hot och våld i skolmiljö. Det är mer än en fördubbling på tio år. Idag är det runt 25 procent av alla flickor i åldern 11-13 år som svarar att de upplevt mobbning eller trakasserier under den senaste månaden. Andelen har också fördubblats under det senaste årtiondet. Att våld, hot och mobbning blivit vanligare är kanske ingen överraskning. Färre än 40 procent av tillfrågade elever svarar idag att lektionerna vanligtvis präglas av arbetsro. Även i internationella jämförelser har Sverige fått kritik för att ha en stökig skola med bristande disciplin.
Därför har skolminister Lotta Edholm (L) rätt när hon säger att svenska skola behöver en kulturförflyttning. Mycket som blivit ovanligt måste bli normalt och en del saker som har börjat att accepteras som normala måste försvinna.
Självklart ska det till exempel vara den vuxne läraren som bestämmer i klassrummet och inte de omyndiga barnen. Läraren måste få fatta beslut i kraft av sin profession utan att behöva lägga mängder av tid på pappersarbete. Likaså måste chefen – det vill säga rektorn – vara den som är ytterst ansvarig för tryggheten på skolan. Så det är ju med arbetsmiljön på de vuxnas arbetsplatser. Det blir inte mindre viktigt när det är minderåriga som vistas i miljöerna. Sedan borde det förstås vara självklart att föräldrar kopplas in när deras barn inte sköter sig. Och om man gemensamt inte kan komma till rätta med situationen måste det vara barnet som bråkar som får flytta till en annan skola.
Det handlar verkligen om en kulturförändring men det är en förändring som måste till. Tydligare ramar för en mjukare vardag i skolan där fler lär sig mer, men framför allt där ingen behöver gå med en klump i magen av rädsla för att trakasseras eller mobbas.