Den ljusnande framtid är er! I dag tar tusentals unga östgötar studenten. Det är en tid av frihetskänsla och fröjd, där även vi andra får chansen att glädjas för studenternas skull.
Det är också en frågornas tid. Ska man hitta ett jobb eller borde man studera? Kanske ta ett sabbatsår, resa till Bali och hitta sig själv? Men framför allt – var ska man bo?
Att flytta hemifrån är ett av de viktigaste kliven in i vuxenlivet. Inget är så avgörande för ens personliga mognad som att lära sig att styra ett hushåll och friheten att komma och gå som man vill. Men för alltför många unga i Sverige fortsätter den dörren att vara stängd flera år efter att de tagit studenten.
En rapport som Hyresgästföreningen tog fram 2021 visade att nästan 200 000 svenskar mellan 20 och 27 bor kvar i föräldrahemmet. 84 procent gör det ofrivilligt – en historisk hög siffra.
De senaste 25 åren har kvadratmeterpriset på bostäder stigit med över 800 procent. Även de som lyckas med konsten att köpa bostad (eller har föräldrar med pengar) tvingas belåna sig upp till öronen, till skillnad från när deras föräldrar eller far-och morföräldrar köpte sin första lya.
De flesta unga är utan nåd förpassade till andrahandsmarknaden. Boverket uppskattade år 2018 att som mest bor 131 000 – 202 000 hushåll i andrahand. Den som inte kan tjäna ihop till en kontantinsats eller uppfyller bankernas krav på en hög månadsinkomst är förpassad till bostadskön, där man kan tvingas stå i många år.
Ibland dyker det upp lokala initiativ för att hjälpa unga. Det kommunala bostadsbolaget Stångåstaden i Linköping ger numera 18—24-åringar förtur till ett antal smålägenheter. Sammantaget blir det ett 80-tal om året. Problemet är att man ändå tycks behöva ett antal år av köpoäng för att kvalificera sig till flera av dessa bostäder.
Att hanka sig fram på tillfälliga kontrakt är påfrestande och nedbrytande. Livet sätts ständigt på paus, ibland år efter år.
På längre sikt har denna situation djupa samhälleliga konsekvenser. Hyresgästföreningens rapport beskriver att drygt var tredje ung svensk tvekar inför att bilda familj, eftersom barnen inte kan garanteras ett stabilt och tryggt hem. Därtill undermineras rörelsefriheten på arbetsmarknaden – folk tvingas tacka nej till jobb och studieplatser på grund av bostadsbristen.
Bostadsfrågan borde vara den hetaste inom politiken. Ändå har den inte fått någon nämnvärd plats i valrörelsen. Så ska det förstås inte vara. Det är dags för samtliga partier att börja ta den yngre generationens behov på allvar.