Det Àr förstÄs en oerhörd hÀndelse. Skottlossning vid en nattklubb i centrala Norrköping, kulregn i en helt öppen stadsmiljö och tvÄ mÀn mördade i vad som misstÀnks vara en uppgörelse inom den kriminella MC-gÀngsvÀrlden.
Det rĂ„a dubbelmordet natten mot torsdagen kunde varit som hĂ€mtat ur filmer vi sett om gangstervĂ€ldets Chicago pĂ„ 1920-talet, men det Ă€r Ăstergötland 2019. SlĂ„ende var kommentaren frĂ„n en förbipasserande kvinna morgonen efter dĂ„det, som till NT:s reportrar pĂ„ omrĂ„det kring brottsplatsen sa: âKonstigt nog blir man inte förvĂ„nad lĂ€ngre, det skjuts varje dag i Sverige nuâ.
Orden speglar sannolikt en tĂ€mligen spridd kĂ€nsla hos kategorin vanligt hederligt folk. Avtrubbningen börjar sĂ€tta in. Det oerhörda blir normaliserat. I samma veva tilltar â föga förvĂ„nande â misstron mot det politiska etablissemanget som lĂ„tit det ske, vilket fĂ„tt en raskt ökande skara vĂ€ljare att vĂ€nda sig till SD som aldrig haft en sĂ„dan tacksam skördetid som denna höst.
Konsekvent har SD kopplat ihop brottsutvecklingen (liksom valfritt samhĂ€llsproblem pĂ„ menyn) med âmassinvandringenâ och gisslat övriga partier för att nĂ€rmast landsförrĂ€diskt blundat för denna âsanningâ. Varje skjutning, varje sprĂ€ngning, som flashar förbi i mediernas nyhetsrapportering ter sig likt en bekrĂ€ftelse pĂ„ SD:s envist kolporterade budskap.
Och det katastrofala bemötandet frĂ„n sĂ„vĂ€l Stefan Löfven (S) som Ulf Kristersson (M) snarast understryker den verklighetsbild Jimmy Ă kesson mĂ„lar upp. âVi sĂ„g inte det hĂ€r kommaâ, pĂ„stod Löfven fĂ„raktigt om den grova vĂ„ldsvĂ„gen i en herostratiskt ryktbar magplask-intervju i SVT:s Agenda (17/11). BĂ€ttre valarbetare Ă€n en statsminister som ger intryck av usel koll, naivitet och förlorat grepp om sakernas tillstĂ„nd kan vĂ€l inte SD fĂ„.
Kort dĂ€rpĂ„ (19/11) gjorde Kristersson ett opportunistiskt utspel pĂ„ Facebook som vi idag förstĂ„r var en ouvertyr till denna veckas samarbetsförlovning mellan honom och Ă kesson. Moderatledaren bad om âförbehĂ„llslös ursĂ€ktâ för i den mĂ„n hans parti âsmĂ€datâ och âfrusit utâ alla röster som vĂ„gat peka pĂ„ problemen kring exempelvis gĂ€ngkriminaliteten â med tydlig underförstĂ„dd adress till kritikerna av de senaste Ă„rens âmassinvandringâ.
De flesta invandrare Ă€r dock inte kriminella. De flesta âursvenskarâ Ă€r det inte heller. Orsakerna till gĂ€ngvĂ„ldets utbredning Ă€r komplexa. Forskare, polis och myndigheter har lĂ€nge varnat, faktiskt i decennier, för vilken situation som varit under uppsegling. Den styrande partipolitiska klassen har emellertid varit svaga med att agera och dĂ€rmed sĂ€nkt sitt eget förtroende.
Det har blivit SD:s vinstlott till normalisering frÄn sina rötter i den brunsvarta frÀmlingsfientliga myllan. Nu Àr det à kesson som Ätnjuter trovÀrdigheten, problemformuleringsprivilegiet och de vÀxande opinionssympatierna. Det Àr ocksÄ oerhört. Men knappast överraskande.