Intet nytt från talarstolen när statsminister Stefan Löfvens läste upp regeringsförklaringen vid riksmötets högtidliga öppnande. Tillställningen var tämligen grå, vilket i och för sig kan tyckas lämpligt. En stor del av Löfvens tal fokuserade på flyktingkrisen. Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson hade knappt kommit hem från Bryssel och mötena som där avlöst varandra. Beslut om att EU-länderna ska ta emot ytterligare 120 000 flyktingar, kom på plats. Hur de asylsökande ska fördelas är dock fortfarande oklart. Samma östeuropeiska länder som tidigare sätter sig på tvären. En påminnelse om vad EU-medlemskapet innebär, fördelar som skyldigheter, är minst sagt på sin plats.
I sitt anförande var statsministern betryggande klar över Sveriges åtaganden samt vilka problem och möjligheter som kommer med det.
Löfvens signal om att EU måste samla sig tillsammans med världens stormakter USA och Ryssland för att trycka på FN:s säkerhetsråd att få "slut på blodbadet" är välkommen, men naiv. Ryssland stöttar Assadregimen i Syrien och har tillsammans med Kina stoppat alla initiativ i nämnda råd. Likväl får Sverige inte upphöra att trycka på. Fred är den enda långsiktiga lösningen.
Under en tid har det ryktats om regeringsombildning, men Löfven håller fast vid sin gamla laguppställning, åtminstone för nu. Statsministern hoppas förstås på en lugnare höst än den i fjol.
Svenska Dagbladet publicerar i dag en enkät där riksdagsledamöter recenserar riksmötet 2014/2015. Samtliga - från Finn Bengtsson (M) till Hans Linde (V) via Tomas Eneroth (S) - fokuserar på förra årets kaos, med hotet om nyval och till slut decemberöverenskommelsen som konsekvens.
Men tillstymmelse till verklighetsförankring saknas i partisekreterare Carin Jämtins (S) svar. På frågan om hur hon ser på förra riksdagsåret svarar hon "Att Stefan Löfven och regeringen har skapat ett stabilt läge för landet kan inte underskattas."
Goddag yxskaft! Tror Jämtin att väljarna är dumma alternativt beskaffade med guldfiskminne?
Fjolårets lekstuga gjorde politiken en otjänst och gynnade bara Sverigedemokraterna, som göds av politikerföraktet. Samtidigt är stabilitet inte allt, dynamik och klara konfliktytor är uppskattat och tydliggör skillnader mellan partierna.
Därför vore en renodlad S-regering, som likt gamla dagar får vända sig ömsom höger ömsom vänster för att få igenom sin politik, det bästa just nu. Men det var väl för mycket att hoppas på inför det här riksmötet, som alltså gick i grått.