I dag publicerades ännu en insändare som uttrycker frustration över den politiska situationen i Åtvidaberg. Den här var undertecknad ”Orolig demokrat”. Och det där med att demokratin inte mår så bra i den lilla östgötakommunen, har varit ett återkommande tema under de senaste åren. Inte bara enskilda åtvidabergare, även om det är illa nog, har intygat bekymren. Oppositionen har påpekat problemet under en längre tid.
Socialdemokraterna och Moderaterna styr kommunen gemensamt sedan 2006 och är således inne på sin tredje mandatperiod tillsammans. I förra årets val skrapade partierna ihop drygt 61 procent av rösterna - en betryggande majortitet med andra ord. S och M har därmed trumf på hand mot motståndarna till deras förkrossande majoritet: det är väljarnas vilja.
Fast riktigt så enkelt är det inte. I många kommuner och regioner i Sverige skulle de två partierna kunna dominera om de resonerade som S och M i Åtvid. På sina håll görs så, det kan fungera väl - precis som det har gjort i Åtvidaberg. S och M lyckades gemensamt vända en kaosartad ekonomisk situation.
När det begav sig 2006 gav S och M intrycket av att vara mycket jämlika. Lennart Haraldsson (S) och Sverre Moum (M) delade broderligt på ordförandeklubban och hade en synbart god personkemi sinsemellan. Nu har Moum slutat och Haraldsson ersatts som kommunalråd av Elisabeth Edlund, Haraldsson leder kommunfullmäktigemötena. Inom Moderaterna har interna stridigheter pågått, först avgick kommunalrådet Magnus Hesse och senare ordföranden Lars-Erik Nilsson. Kommunalråd för M är numera Mira Wedenberg.
Inför valet 2014 sades att inget fortsatt samarbete bestämts på förhand, men när rösterna var räknade landade S och M i famnen på varandra ändå. Bekvämt och tryggt. Men båda partierna backade i valet, det var tydligt att samarbetet inte var lika populärt som i valet 2010 då S och M fick sammanlagt över 72 procent av rösterna.
Alla är inte missnöjda med status quo. När Corren förra i höstas talade med flera representanter för det lokala näringslivet ville samtliga se en fortsättning på S+M. Stabiliteten värderades högt. Det är en förståelig inställning från företagen, som föredrar klara besked och framåtanda framför osäkerhet och politiskt käbbel. Tar man en titt på Svenskt Näringslivs företagsranking så har Åtvids omdöme höjts rejält av företagarna under S- och M-styret. Sammantaget ligger Åtvidaberg på plats 40 av landets 290 kommuner, vilket är en god placering (även om den varit bättre) för en sådan liten kommun. En bra skola, fler bostäder och bättre kommunikationsmöjligheter till Linköping ligger på företagarnas önskelista. Samtliga mycket viktiga element för Åtvids utveckling. Men vad är det som säger att ett annat styre skulle se annorlunda på saken?
Åtvidabergsmodellen har varit lyckosam och visade på framgång i kris. Men den borde ha slutat på topp. Nu gror missnöjet och demokratin lider i kommunen. Sedan S och M tog över har fullmäktigemandaten minskats ner och nämnderna ersatts av färre utskott. Det gynnar majoriteten. Människor upplever att de inte får svar kring viktiga frågor, kring biblioteket, kulturskolan med mera. Ska S och M hålla ihop under resten av mandatperioden måste de upphöra med maktarrogansen och lyssna in såväl opposition som medborgare.